Ultraljud

Hej på er!
Vill mest uppdatera och säga att vi var på ultraljud igår. Det är en livlig liten bebis som växer där inne. Ville icke ligga still för att få en stillbild av ultraljudet. Men vad gör väl det när vi fick se att vår lilla skrutt må bra! :)
Underbara känsla!

20 maj.

Det börjar bli glest mellan inläggen här har jag insett men det får det bli ändring på!

Den 20 maj idag, mammas födelsedag. Grattis till dig mor min! :)
Men inte bara det, även om jag är lyckligt gravid nu och sorgen från missfallet i höstas nästan suddats ut tack vare det kan jag inte låta bli att tänka just idag. Idag var det beräknat att det lilla livet skulle födas! Ibland funderar jag på, vem hade du blivit? Vem var du? Men så tänker jag på andra hållet. Hade inte missfallet inträffat hade jag inte fått träffa denna lilla individ som växer i min mage nu. Jag är redan så nyfiken på dig och längtar tills du är här!! 

Ikväll har vi varit hos släkten i Hörby och firat henne där under Kulturkalaset som arrangerades just ikväll. 

Hoppas du haft en bra dag!






Växer så att det knakar

Ja nu växer nog både bebis och jag. Som jag äter, särskilt till frukost, övrig tid är rätt så normal. Men två grova smörgåsar och 4! knäckemackor är Inte normalt!! 
Men men i övrigt har jag rätt så vanlig aptit och inga särskilda cravings vilket är skönt. Skulle i såfall vara ett ofta sug efter jodgubbar :)
Är väl antagligen av en anledning jag äter som jag gör just nu. Dessutom visade mina ämnesomsättningsprover senast att de är lägre än någonsin vilket också skulle kunna vara en förklaring.

Nogpratat om mat!
Hur går det för Sanna Nielsen och Sverige ikväll tror ni??

Jag ska hem på mys- och räkkväll hos mor min ( ja nu snackar vi mat igen)

Hoppas Du får en bra lördagkväll!! :)




Bild layout

Ser ni att mina bilder kapas i högra delen? Kanske dumt att påpeka det men det irriterar mig. Får inte helt till det med inställningarna när jag lägger upp inlägg från mobilen. Hoppas ni har förståelse! Bättre med en halv bild än ingen alls :)

Bild från innan idag! Första glassen utomhus njöts i solen. Underbart!

Favoritkillarna!


Massa kärlek till dessa killar!! <3

Mitt lilla hjärta!

Det är ju så typiskt och så onödigt att gå och oroa och stressa upp sig helt i onödan.
Med pulsen högt och darrande kropp var det dags för ultraljudet. Och min lilla skuttilutt växer och mår hur bra som helst! Vilken lättnad och glädje! Hjärtat slog fortfarande lika fint och allt såg verkligen ut precis som det ska!

Jag är överlycklig, jag är så glad!

Ja första gången under denna graviditet gläds jag riktigt åt den. Vilken känsla!
Det sprudlade så i kroppen på mig att jag var tvungen att sticka ner till stan och köpa pluttens första plagg. Hittade världens sötaste byxor men inte i rätt storlek, vill ju att det ska användas direkt efter födseln. Istället blev det två supersöta strumpor och mössor. 
Tänk att jag köpt de första plaggen! Långt kvar men längtan växte kolossalt idag! Idag är det exakt ett halvår till beräknad födelse :)







Imorgon var det dags.

Åå det är så sjukt vad man kan gå och stressa upp sig. Att be om ett extra ultraljud till var ju egentligen för att känna mig lugn. Men nu har jag i två veckor gått och stressat upp mig och oron har bara stigit istället. Ja det har gått så långt så att jag mentalt har ställt in mig på tråkiga besked. Jag vet det är dumt, men nu är det så.
Och imorgon äntligen är det dags! Kl kvart över 11. Ska smita ifrån jobbet då. Eller smita och smita, min chef har full förståelse.

Men frågan är om ett extra ultraljud hjälper mot oron med tanke på hur uppjagad jag har varit nu... Det är ju inte heller så bra. Men å andra sidan lever jag fortfarande i tron om att när jag vet att vi klarat oss förbi gränsen till sist kan jag njuta på helt annat sätt.

Nu sticker jag iväg på en timmes träning istället, bra sätt att släppa tankarna.

Kram på dig!

Märkligt beteende

Alltså jag behöver lite kattexpert hjälp!
Någon som är kunnigare än mig?

Min lilla Sibiriska kattunge är 4,5 månader men har de senaste dagarna betett sig väldigt konstigt och annorlunda. Ännu keligare än vanligt, stryker sig längst allt och alla. Mjauar, piper, spinner och gör andra märkliga ljud. Dessutom snurrar hon rundor. Ligger just nu bredvid mig och snurrar fram och tillbaka. Tog foto innan när hon gjorde likadant på golvet.


Min lilla unge. Du kan ju inte redan vara så "stor" så att du är könsmogen! Eller kan du det? 

Hade för mig att katter var det först vid 6-12 månaders ålder...

Påskhelgen med utropstecken!

Vilken skön påskhelgdet har varit!! Ledig från jobb och lagom mycket att hitta på. Som vanligt har jag varit dålig på att fotografera, måste verkligen bli bättre nu när jag börjar blogga igen. Så mycket trevligare och mer liv bilder ger än bara massa text.

Långfredagen kom kusin och pojkvän farandes från Oslo och hälsade på. Älskar alla dessa högtider just för att familjen som är lite utspridd kan samlas på ett annat vis.
Det blev trädgårdshäng, konstrunda, lunch på Olof Viktors (inte bara vi som planerat in detta lunchställe denna dag), strandpromenad och det hela avslutade vi med räkfrossa här hemma!

Flisa njuter av utelivet!


Påskafton blev det lite ärende på stan. Fixa present till kvällen. Jisses med folk det var där, när solen lyser letar även invånarna och turisterna sig fram. Härligt!

På kvällen väntade festligheter. En otroligt trevlig 30-års fest gick av stapeln. Och oj så trevligt det blev! Inte var dag man är på 30-årsfest på Ystads teater. Fina långbord dukade på scenen bland kulisser från 1800-talet. Dessutom bjöds det på sång, gitarrspel, pianospel, lekar/tävlingar, trubadur med allsång och hör och häpna balettundervisning(!) Ja detta var en fest utöver det vanliga! :) och när jag säger att jag slog rekord i hur länge jag var uppe den kvällen/natten (kl 3) förstår ni hur bra det var! :)

Öppningscenen. Ridån gick upp och vi möttes av denna fina syn men fint pianospel dessutom.

Nikodemus spelade en låt från hans egna band Negative Nancy!

Nikos och min finfina present till Niclas. Öl, snacks och historieböcker om Ystad. Allt i en fin fräck gamla resväska.

Igår påskdagen bestod av vila i solen. Att vara uppe sent på nätterna kan ju tusan göra så att det känns som om mane extremt bakis!
I sällskap hade jag familjen/släkten. Middag med lammstek uppe vid stugan vid Ringsjön. Urmysig dag. Fint väder, trevligt sällskap, lek, bus, slapp och påskägg! Mums! Det blir man då aldrig för gammal för.

Idag är det ju egentligen påsk fortfarande men jag återgick till jobbet. Ganska så lugn dag idag, hörde att de hade haft det tuffare i helgen.
Men jag har inte känt mig helt kry/okej idag. Vet inte vad det är. Känner mig allmänt seg och konstigt. Illamående i både kropp och knopp (hur man nu mår illa i huvudet!?) Avbokade mitt spinningpass ikväll, jag tränar på att lyssna på kroppen nu när det är som extra viktigt. Sen blev passet dessutom inställt så det var alltså inte tänkt att jag skulle träna idag.

Nu har ni redan för längesen slutat läsa, så nu slutar jag skriva.

Kram på er!!


Bättre sent än aldrig!

Igår var det dags för något som var väldigt längesen sist! Jag begav mig till gymmet för spinningpass. Ja tro det eller ej!
I höstas insamland men att jag blev gravid första gången gick mitt träningskort ut. På något vis skylde jag på graviditeten för att inte köpa nytt. Visste ju inte hur länge jag skulle kunna träna. Dumt gjort då träning är extra viktigt när man är gravid. Men så blev det icke.

När jag sedan fick beskedet om missfallet var en ganska tidig tanke att jag skulle komma igång igen. Man mår ju som sagt bäst då både psykiskt och fysiskt. Men det var en tuff tid, både kroppsligt och mentalt. Ingen motivation alls. Och av tidigare erfarenhet vet jag att försöker man träna när lusten är i botten blir det inget bra. Så ytterligare tid gick och jag satt still.

Nu blev jag gravid igen, och återigen försökte jag skylla på att jag inte visste vilket träningskort jag skulle köpa. Men tack och lov sa jag till mig själv att skärpa mig. Köpte ett klippkort och tog mig i kragen!

Tillsammans med en kollega bokade vi in ett pass. Och jäklar! Redan innan passet började och jag höll på att ställa in cykeln började endorfinerna sprudla genom kroppen. Ja jag måste varit full av adrenalin för passet gick långt över förväntan! Jag tog det visserligen lungt men orkade så mycket mer än jag trodde. Herregud jag blir ju andfådd bara av att cykla backen hem efter jobbet :p

Men så härligt det var att vara igång igen! Kände redan dig morgonen efter hur mycket bättre det kändes i kroppen!
Givetvis ska jag lägga träningen på en ganska låg nivå. Inte sätta upp massa mål eller ta ut mig. Det är inte bara mig själv att ta hänsyn till nu utan även det lilla liv jag bär på. 
Så ni kan vara lugna, det är inget maraton jag ska springa. Jag vill bara må bra :)

Lyssna till kroppen annars skriker den.
Lyssna till själen, annars blir den tyst!




Magont

Ont i magen. Ja det är vad jag har det. Både rent psykiskt av oron men också av andra anledningar. Förstoppning tex har varit problemet de senaste dagarna. Ja här är jag rakt på sanningen bakom en graviditet. Inte så graciöst kanske, men tarmarna arbetar faktiskt långsammare när man är gravid. Ren fakta. 

Men idag har det varit en annan smärta, en lite mer oroväckande smärta. Under större delen av dessa 12 veckor har jag haft växtvärksmärta över livmodern. Fullt normalt då den faktiskt växer i snabb takt. En stickande/molande smärta långt ner i magen. Men idag, det var som om den var mer ihållande och har jag tryckt på magen eller stött emot har det känts ännu värre. Jag försöker att lugnande intala mig själv att det åter igen är livmodern som tar större och större plats. Men håller det i sig till imorgon får jag kanske ringa barnmorskan. Om inte annat så ska jag träffa henne nästa vecka!

En positiv och lättande sak idag var att jag tog nytt sköldkörtelprov ( kontrollera ämnesomsättningshormonor pga att jag medicinerar mot sjukdomen hypotyreos) och efter att ha varit något förhöjt sista tiden så låg det nu bra. Skönt, ett orosmoment mindre :)

Som ni märker har denna blogg nu fått en ny och tydlig nisch. Kanske tråkigt för några och intressant för andra. Men det var ju för just det här ämnet som jag faktiskt fick blogglust igen så det lär fortsätta i denna anda.
Hoppas kunna dela mina tankar och upplevelser med några av er. Kanske kunna stötta eller utbyta erfarenheter tillsammans med varandra :

Nu blir det sängen, försöker vänja mig att gå upp tidigt varje morgon då jag nu fått ett nytt och lite annorlunda schema på jobbet vilket innefattar mestadels dagturer som börjar kvart i sju. Jag trivs med det och slippa många av dessa kvällar, men antar att det krävs en viss träning för en morgontrött person som jag! :)

Så sussa sött mina vänner!



I vecka 13 och magen tar form.

Oron den senaste tiden har framförallt grundat sig i att jag inte tyckt att magen växt. Veckorna innan kände jag mig åtminstone svullen och byxorna klämde. Nu har det känts som att det inte händer mer, som att det står still. Man stirrar blint i spegeln. Egentligen inte så konstigt att man inte ser någon skillnad när man inspekterar dagligen.
Men nu har något hänt. Pangbom så är det knappast någon tvekan. Idag invigde jag till och med ett par mammabyxor. Trodde det skulle dröja men mina vanliga byxor spänner verkligen! Har alltid tyckt att det är lite löjligt att köpa mammakläder direkt bara för att man blivit gravid. Men nu ser jag lite annorlunda på det, hade ju ändå ett par hemma så varför inte använda dem? De är ju dessutom såå sköna! Blev till och med ett par till nere på stan idag :) Kan inte förstå hur vissa kan ha sina vanliga kläder under hela graviditeten!? 

Lördag idag vilket betyder att vi går in i en ny vecka. Idag lite extra speciell då vi tagit oss över mållinjen, förbi de första viktiga 12 veckorna. Jag pustade ut sist då, men fick se motsatsen några dagar senare. Ändå känns det ännu lite bättre idag. Och som sagt, nu syns ju magen. Till och med så att folk har kommenterat :)

Ha en fortsatt fin lördag mina vänner!


Att jag förnekat att magen växer kan jag inte riktigt förstå när jag tittar på dessa bilder.


Smärta i själen

Vad är det som gör att vissa människor är mer elaka än andra? Som om vissa människor uttrycker sig på sätt som bara slår en hårt i magen och får hjärtat att krasa samman för en stund. 

- Jag väntar barn!! :)
- Ja jag hörde det, men är det inte lite väl tidigt efter det som hände sist?...

Boom vilken käftsmäll!
Inte ett "Grattis" eller ett "Jag beklagar missfallet ni gick igenom" 
Nej, bara ren elakhet och oförskämdhet.

Arg, ledsen och förbannad lämnade jag personen. Antar att hen egentligen inte har en aning om hur det sårade. Det är bara så, vissa människor är elakare än andra...

Trött i kropp och knopp!

Totalt slut just nu. Ligger utslängd i soffan. Ont i ryggen och aggressiva graviditetshormonor gör att jag ryter till av småsaker.
En intensiv kväll på jobb ikväll, och klockan ringer innan sex imorgon för ett nytt jobbpass.

Men allt leder till något gott :) Har fått lite nya arbetsuppgifter på jobbet. Vilket innebär lite nya arbetstider inkl ledig helg nu till helgen ! Tack tack!

Så nu säger jag God Natt!

Sussa sött mina vänner!

Ps. Det är rätt kul att börja blogga igen.... Jag älskar ju att skriva :) 


En skön bild från imorse på min lilla kisekatt som gärna också gosar ner sig under täcket :)



En ständig oro

Att bli gravid igen efter missfall var naturligtvis en underbar glädje, lättnad och lycka! Men det medför också en viss oro. Jag är uppväxt och lärd att man ska ha rätt mental inställning. Att inte ta ut problemen i förskott för de kanske ändå inte kommer. Jag är nu vid snart 25 års ålder ganska bra på att följa detta motto. Men ändå så finns där en oro nu för att denna graviditet också ska sluta med missfall. Det är väl inte så att jag dagligen går och tänker att jag är orolig utan snarare tvärt om. Under förra graviditeten tänkte jag varje dag med en glad klump i magen att jag väntade barn. Ja det gick inte många minuter mellan tankarna. Denna gången är det mer som att jag "glömmer bort" att jag är gravid. Det är inte så att jag har det i huvudet hela tiden. Tråkigt men sant. Kanske är det så att oron tar över, att jag skjuter ifrån mig graviditeten lite, förnekar den fram tills jag är mer säker? Jag vet inte men jag hoppas det släpper efter nästa ultraljud. Jag vill njuta av graviditeten som jag längtat efter så länge!!

Lediga helg och en del illamående

Några nya läsare verkar ha kommit hit. Vem är ni? Känner jag er? Berätta gärna! Mycket roligare att blogga då. Ju fler kommentarer, ju fler uppdateringar! I promise! :)

Denna helgen har gått i lugnets tecken. Ledig från jobb. Eller lugn och lugn. Den skulle gå åt till att röja här hemma inför renovering i källaren. Men mina graviditetssymtom har spelat mig spatt och jag har varit helt matt, utslagen och illamående. Många vilostunder ! :) men jag klagar absolut inte! Jag är glad för alla symtom. Och jag kan väl inte säga att jag känt mig plågad dessa veckor.

Inskrivning hos barnmorskan i fredags och igår gick vi in i vecka 12. Även fast jag inte helt har tagit denna graviditet till mig så tycker jag att veckorna rullar på som bara den. Om drygt två veckor har vi fått tid till ännu ett ultraljud. Längtar!!

Ja helgen börjar gå mot sitt slut. Ny vecka imorgon. Och första dagen på nygamla jobbet. Vår avdelning har flyttat och slagits ihop med hjärtintensiven. Spännande hur det ska bli!

Nu blir det till att hoppa ur mjukisbyxorna. Kvällen ska spenderas hemma hos Pernilla och mina två favoritkillar. Bra avslut på bra helg. Önskar att alla helger hade varit jobbfria!!

Ta hand om dig!
Och kom ihåg att jag vill veta vem du är ;)

Jag och favoritkillarna en underbar sommarkväll <3



Fantastiskt!

Men ni är ju bara fantastiska! Jag blir ännu en gång fascinerad över hur de sociala medierna faktiskt kan fungera på ett riktigt fräckt sätt. En länk på Facebook och wipps ökar besöksstatistiken här. Det tickade på som bara den under kvällen igår och även redan idag klockan 8 på morgonen är strecket långt över medelsnittet. Tänk att vi kan sprida och dela både sorg och glädje med varandra genom detta vis!

Nu vill jag försöka hålla kvar i alla fall några av er här. För visst att man på en blogg skriver för sig själv med läsarna är ju otroligt viktiga de också!

Så tack och hoppas Du kan tänka dig kika in fler gånger :)

Ett nytt kapitel av min historia

Det är egentligen inte riktigt jag att gå ut i de sociala medierna om mitt privata liv. Men efter den fina och fantastiska respons jag fick efter att ha skrivit Min Historia om missfallet så känner jag att jag vill dela med mig av fortsättningen. Jag ska skriva ett nytt kapitel av min historia. Jag har vänt blad och gått vidare. 
 
Många undrade hur vi skulle göra efter missfallet. Skulle vi göra nya försök direkt eller skulle vi vänta ett tag. Jag tror att det bästa sättet att läka såren från en sådan här händelse är att inte ge upp, att gå vidare och ta nya tag. Så gjorde vi. Efter att kroppen så småningom började återhämta sig började jag snabbt räkna dagar för beräknad ägglossning. Ja jag tror nästan man kan bli knäpp på det där. Snabbt där efter började jag känna symtom för en graviditet. Men så var inte fallet denna gången. Fick dock åter igen konstiga blödningar, och vem vet, jag tror i alla fall att det kan ha varit ett  befruktat ägg som inte fäste. Kanske hade vi haft för bråttom, vem vet. Det jag vet nu är att jag inte ska lägga tid och energi på att fundera på det.
 
Som sagt, jag räknade dagar så att jag nästan blev knäpp, efter ett tag bestämde jag/vi oss för att vi skulle slappna av lite mer. Inte stirra blint i kalender. Lättare sagt än gjort.  Jag med min relativt regelbundna menscykel hade ju ändå stenkoll på läget. Men kanske slappnade jag av något ytterligare ändå. Fyra veckor senare, mensen var försenad. Kunde det vara så att det gått vägen nu? Det som innan känts som en evighet kändes plötsligt som "Va, kan det redan ha gått?" Jag hade ju hört från många att de efter missfall hade mycket svårare för att bli gravid igen. Det hade ju bara gått 2 månader sedan missfallet. Men jo då, graviditetstestet visade positivt, både en och två gånger! Vilken vändning ens humör och livsglädje kan göra. Efter att ända sedan missfallet gått och dagligen blivit påmind om det vändes allt till ren lycka och glädje! Samma reaktion som sist, jag ville berätta för hela världen att ja var gravid!
 
Det gick några dagar sen började symtomen komma allt eftersom. Illamående, blodsockerfall, trötthet, yrsel. Ja varje symtom var mycket starkare den här gången. Och jag var glad för varenda ett. För varje starkare symtom kände jag att det var mer på riktigt denna gången. Denna gången ska det gå! Det gäller att ha rätt inställning tror jag.
Men allt eftersom dagarna har gått har oron börjat komma. Plötsligt gladdes jag inte av graviditeten på samma vis. Det var som att jag stötte den ifrån mig. Jag vågar inte tro någon ännu. Tack vare en tidigare etablerad kontakt hos specialistmödravården blev ett tidigt ultraljud inbokat. Jag förberedde mig på ännu ett negativt besked. Jag tror det kan vara en försvarsmekanism. Ett sätt att skydda sig själv.
Dagen var kommen. Jag var så nervös! Vi gick in i rummet, samma rum, samma brits som sist. En obehaglig känsla i kroppen.
 
Men så när bilden kom upp på skärmen fick jag en bra känsla. Varför vet jag inte men denna gången förstod jag snabbt att det fanns liv, till skillnad från förra gången. Ett litet litet foster syntes, 19,2 mm långt. Barnmorskan tryckte på en knapp och hjärtljudet galoperade ur högtalarna. Den glädjen som gick genom kroppen går inte att beskriva, vilken lättnad! Enligt ultraljudet skulle jag vara i vecka 8+4, precis som uträkning enligt menscykeln. Barnmorskan förklarade att allt såg bra ut och att hon inte kunde se någon risk för missfall nu.
 
En milstolpe är nådd. Nästa vecka är det inskrivning hos barnmorskan. Ska önska att få göra ett ultraljud till innan rutinultraljudet i vecka 18. Först när jag vet att vi "klarat" oss längre än sist kommer jag kunna slappna av och glädjas helt och hållet.
 
Kanske kommer resan kunna följas här, vi får se vad jag känner för.
 
Tack för mig, detta ska bli ett lyckligt slut!
Runt den 25 oktober beräknas bebis att komma! :)






 

Hanverkare och dilemma!

Fattar ni hur obekvämt det känns att ha hantverkare hemma hos sig? Jag vet lixom inte vad jag ska göra, var jag ska sitta eller stå. Är det någon som känner som jag!? Sitter i köket, känns som om jag sitter mest i skym undan här. Funderar på att gå upp på ovanvåningen och komma ännu lite mer ifrån. Men tänk då om de behöver fråga mig om någonting... Ja vilka problem jag har.
 
Ska jag bjuda på kaffe? Erbjuda att hämta lunch? Eller vara en riktig husmor och bjuda på hemmagjord lunch? Just nu tror jag att de gick ut i sin bil och tog frukost där. Ännu mera dåligt samvete! Skulle kanske frågat om det där kaffet lite tidigare!?

Oavsett så kommer i alla fall mysfaktorn höjas lite ytterligare här hemma.
Det är nämligen en braskamin som håller på att installeras! :)

Kvällstankar


Googlade ordet "kvällstankar", för det är precis det jag har. Och tydligen massa andra där ute också. Sökträffarna bestod nämligen mestadels av inlägg från andra bloggar om just kvällstankar. Även bilden här ovanför...fin på något vis.

Hur har ni det? Kan ni ligga sömnlösa om kvällarna/nätterna? Periodvis har jag det så. Det kan vara av olika anledningar. Kanske är det så att jag inte Vill sova men även så enkelt att jag inte Kan. Och just nu är det en sådan period! Många sömnlösa nätter, orolig sömn, lite sömn, dålig sömn. Vrider mig hit och dit, tittar på klockan, vänder täcke, vänder kudde osv... Hur brukar ni göra för att somna?

Just nu har jag några beslut jag måste ta. Små beslut, stora beslut, roliga beslut, jobbiga beslut men framförallt svåra beslut! Kanske det som framkallar dessa kvällstankar!? Och att jag redan sedan innan har svår grad av beslutsångest underlättar då inte saken.

Får kanske som man säger, Sova på saken!

Sussa sött mina vänner!


Tidigare inlägg
RSS 2.0