Mysig julfika

Har haft en urmysig och trevlig kväll. Men är trött nu så tänkte gå och lägga mig. Ska upp ganska tidigt imorgon. Så bilder på våra godsaker kommer sen!
Vad fina vänner jag har omkring mig alltså! <3

Sussa sött mina vänner!

Smakprov


Får bjuda på ett liten smakprov till kvällen. Nu är allt bakat och fixat. Senare ska det bara läggas upp fint och ställas fram på bordet. Det kommer finnas mycket godsaker, det vill jag lova! :) Exakt vad får ni se sen !

Morgondrinken

Då var det en vecka kvar till avfärd! Började morgonen med intag att vaccinet Dukoral. Här ska jag inte bli sjuk med kolera inte. Ett glas dricka för 200 kronor, ingen dålig drink det inte! :P Måste dock medge att en drink på krogen hade smakat betydligt bättre!
En vecka alltså. Hjälp. Nu börjar nervösiteten verkligen smyga sig på. Svårt att sova om nätterna av alla tankar, jag måste göra och hinna det, det och det....! Själva praktiken och resan till och i Vietnam skrämmer mig inte på samma vis. Undra verkligen just när den sortens resfeber ska komma.

Ikväll blir det kalas. Eller snarare julfika. Några vänner kommer hit för minijulafton eller en förtidig jul. Soffbordet kommer fyllas av massa godsaker! (Ska försöka fotografera allt så att ni får se). Dessutom ska det allt lyssnas på julmusik och spela julklappsspel. Och givetvis är höjdpunkten att kunna samla några goda vänner och ses en sista gång innan jag åker ! :)
Johanna kommer snart med en hjälpande hand. Dock så har jag läget under kontroll då jag handlade allt och hann baka några av sakerna som det ska bjudas på igår.

Nu ska jag ta en välbehövlig frukost. Magen skriker då man var tvungen att vara fastande före och efter vaccindrinken.

Ha en bra dag!

God morgon

Klass tre storm på väg in över Skåne varnar de för på TV. Undra just hur det blir att gå på julskyltningen då. Lär väl kännas som om man blåser iväg :P Jag kommer nämligen åka med ner till Ystad i eftermiddag när Pernilla och Dennis kommer för att hämta Tellus. Julskytningen är något speciellt lixom. Blir en mysvecka i Skåne hade jag tänkt mig innan jag åker till Göteborg igen för sista seminariet innan vi åker till Vietnam!

Natten gick fint och både Tellus och jag fick sova. Men klockan fem var det dags att vakna tyckte han då gullungen låg och skrattade som aldrig förr i sin vagn. Men nu sover han igen, och faktiskt jag känner mig hyffsat pigg. Packar skåneväska, äter frukost och ser på Nyhetsmorgon. Det ska va gött å leva!

Glad första advent på er förresten :)

Kvällning

Vi har haft en bra och mysig dag. Mys, bus och fikabesök hos en barnkär Sofia. Nu sover lillkillen så sött och jag har bänkat mig framför kvällens avsnitt av "Så mycket bättre". Till det njuter jag av en uurgod Mango. Ja det var längesen jag hittade en sån fin.
Det kan verkligen vara rätt trevligt att prova på småbarnslivet för en dag ibland :) Nu får vi se hur natten går.
Föräldrarna verkar ha det riktigt bra och mysigt, det är de värda!
Söta lilla du! <3

Bild: Mobilbild i mörker, inte den bästa kvalitén. Men så mycket kärlek.

Bra dagar

Riktigt mysiga dagar har jag haft! :)
Tror inte jag och Danielle varit tysta många minuter sammanlagt de här dagarna. Riktigt bra tecken på att man har mycket att ventilera om! Förutom snack och skratt har det även blivit promenader, stadsturer, god mat mm. Det gillas.

Nu sitter jag och väntar på att Pernilla, Dennis och Tellus ska komma med bilen. Föräldrarna ska ägna sig åt varandra ett dygn här i Göteborg då de ska ha romantisk helg på hotell. Och jag ska få passa Tellus. Myspys! :)


Mitt fina lilla gudbarn och jag på hans dopkalas <3


Update!

För börja med att berätta att det var oootroligt kul att vara tillbaka på Donken! Efter en genomgång av den nya kassan så jobbades det på. Rullade på hela kvällen/natten. Ja, mina fötter och min rygg gjorde så ont när jag kom hem, en student i föreläsningsasalen är inte van att springa och jobba i tio timmar! Trots att man springa mycket i vården också, så kan jag ju säga att det tas ett x antal extra fikaraster där haha!
Det rullade på så mycket så att det kändes som om jag inte varit därifrån, skum känsla. Men jag insåg då och då att "Nej jag jobbar ju faktiskt inte här egentligen", men man kom in i det gamla. Det är väl så, det sitter där. Som att lära sig cykla ungefär.
Ja, jag vill dit igen och comebacka fler gånger! :)

Nu är jag i Göteborg igen, tre timmars seminarium bjöd denna veckan på :P Idag har Malin och jag regisserat och spelat in ett  pedagogiskt vårdsamtal som vi sedan har reflekterat runt om vilka pedagogiska strategier som är bra osv... Rätt så rolig uppgift faktiskt. Nu tänkte jag slänga ihop min del av det sista grupparbetet också som ska in nästa vecka. På tal om nästa vecka, även då har vi bara 3 timmars föreläsning plus granskning av någon annans grupparbete men då tänkte jag befinna mig i Ystad igen istället. Så med facit i hand, jag har bara en timme kvar i skolan det här året! Seminarium när vi ska presentera vårt pedagogiska samtal Tisdagen den 6:e, dagen innan vi åker! Det är så näära nu!
Ganska exakt två veckor!!

Senare i eftermiddag kommer Danielle hit. Myspys och supertrevligt. Får se vad vi hittar på med, men vi brukar vara ganska bra på att få det ganska bra och kul ihop :)

Bild: Maskerad i Nya Zealand! :)
(Inga riktiga kläder var tillåtna)

Jobbkväll

Hemma i Ystad igen. Ikväll är det jobb på Donken som gäller. 16.30 till 02.30. 10 timmar!! Haha! Jag känner redan på mig att det kommer bli kaos och jag kommer vara dödens trött imorgon. Undra hur mycket man glömt, undra hur mycket som sitter i ryggmärgen. Och undra hur mycket som är nytt, och hur svårt det är att lära!?
Lika bra att sluta undra. Oavsett vad så kommer det vara kul att återsamlas med de galma veteranerna som precis som jag har slutat. Över två år sen jag slutade! Tiden går!

Bild: Mina smaskiga Smartiestårtor som jag bjöd på när jag slutade.

Otrillräckligt visum

Vi skickade ju iväg våra pass plus avgiften för visum till Vietnams ambassad. Det gick faktiskt smidigt och enkelt och bara tre dagar senare hade vi passet och visumet i våra händer igen. Men tack vare uppmärksamma vi upptäckte vi ett FEL!! Jag har fått visum för hela vår vistelse i Vietnam men Malin har bara fått en månad. (Vi är borta i enochenhalv).  Tack och lov att det gick snabbt att få tillbaka passen så att vi kan ordna med det här nu. Men ännu mera mailkontakt med ambassaden visar det sig att de nog gjort fel, så vi får skicka tillbaka hennes pass. För de har fått pengar som ska räcka för tre månaders visum. Men det vanliga är att man får en månads visum, men i undantagsfall kan man få längre. Jag var visst ett undantagsfall, men inte Malin...

Jag vill inte föreställa mig om vad som hade hänt om vi åkt iväg utan att upptäcka det här. Att stå på en landsgräns med utgånget visum har jag varit med om förr, något som jag inte vill uppleva igen! Läs om denna händelse i början av det här inlägget.



15 november

Vad musiken i ett träningspass kan göra. Redan tidigt i kvällens spinningpass kände jag mjölksyran i benen. Musklerna sa ifrån om att det tränats mycket de senaste dagarna. Och som mest passande kom denna låten i mitten av passet. Och plötsligt fick jag en otrolig styrka. Sex on Fire med The Kings of Leon, ja det är nog ta mig fan en av mina alla tiders favoritlåt, och kommer nog alltid vara. Längesen jag lyssnade på den, men jag har så mycket glädje, så mycket minnen, så mycket underbart relaterat till denna låten! Danielle och jag kallade den nästan för ledmotiv till vår resa då den och massa andra KingsofLeon-låtar på något sätt följde oss åt under hela resan gång. Ja det var ju de året, de hade fick sin storhet. Och faktiskt, dagen till ära kom jag på att det idag var exakt tre år sen vi gav oss iväg på "Anni&Danni-on Tour 08/09"!

Bild: Ja det skulle ligga en bild här överst från när jag faktiskt såg The Kings of (Music) tänkte jag. Men de bilderna fanns visst inte på datorn. Oups. Men men :)

Han fick ingen ambulans

Detta blir långt, men det är sjukt.
Idag ställdes sjuksköterskans till rätta. Att försöka lugna en patient är givetvis självklart men Andnöd är alltid Prio ett! Det fanns ambulanser, varför fick Emil aldrig någon?!

SOS-samtalet är hämtat från DN

Emil Linnell: (ohörbart) ambulans.

SOS: Vad sa du?

Emil Linnell: Var är min ambulans?

SOS: Behöver du en ambulans?

 

Samtalet fortsätter med att Emil för andra gången lämnar sin adress och SOS operatör kopplar till den manliga sköterskan som svarar med sitt namn.


Sköterskan: Jag får inte riktigt klart för mig vad det är som du vill ha hjälp med för du springer ju omkring i lägenheten eller vad det är och du har … andas utan problem och du pratar utan problem.

Emil Linnell: Jag kan knappt andas nu.

Sköterskan: Jag vet, jag har suttit och lyssnat på dig. Du andas utan problem.

Emil Linnell: Nej, jag svimmar! Jag svimmar!

Emil frågar om ambulansen är på väg och får till svar ”nej”. Han upprepar då att han behöver en ambulans.

Sköterskan: Ja, men jag förstår inte liksom varför att du springer omkring i lägenheten och säger…

Emil Linnell: Jag tappade ju mobilen. Snälla, jag kan inte andas!

Sköterskan: Ja, men du andas utan problem just nu. Har du haft sådana här attacker förut?

Emil Linnell: Nej.

Sköterskan: Nej.

Emil Linnell: Jag behöver en ambulans, snälla.

Sköterskan: Ja, men jag…

Emil Linnell: Jag kan inte andas!

Sköterskan: Kan du ta ett djupt andetag.

Emil Linnell: Nej.

Sköterskan: Men försök ta ett djupt andetag medan jag är med.

Emil Linnell: (Flämtar) Jag kan inte.

Sköterskan: Ja, men ta ett djupt andetag nu!

Emil Linnell: Jag kan inte!! Hjälp mig då! Snälla! Hjälp mig!

Sköterskan: Ja, men nu, du pratar ju utan problem och du andas utan problem just nu när jag lyssnar på dig.

Emil Linnell: Jag får ta i allt vad jag har här.

Sköterskan: Vad sa du?

Emil Linnell: Jag tar i allt vad jag har. Snälla.

Sköterskan: Ja, men jag … jag liksom hör inte att du har andingsproblem. Så jag förstår liksom inte, är det något annat? Har du ont någonstans?

Emil Linnell: Ja, i hela kroppen.

Sköterskan: Ja, har du gjort någonting de sista dagarna eller dagar.

Emil Linnell: Jag har varit sjuk hela veckan.

Sköterskan: Ja, på vilket sätt … på vilket sätt har du varit sjuk då?

Emil Linnell: Nej men. Nu domnar hela min kropp bort. Åh.

Sköterskan: Har du varit förkyld?

Emil Linnell: Ja, och nu kan inte jag andas. (Ohörbart)

Sköterskan: Ja, men du pratar utan problem och för mig så hör jag inte att du har några andningsproblem.

Emil Linnell: Jag ringer för att jag inte kan andas. Jag kan inte andas längre.

Sköterskan: Men du andas jättebra. Jag hör inte annat än att du andas.

Emil Linnell: Hjälp!

Sköterskan: Utan problem.

Emil Linnell: Snälla! Skicka en ambulans!

Sköterskan: Ja, men jag kan inte bedöma att du … vi behöver skicka för att jag hör att du andas och att du står och går.

Emil Linnell: Jag ligger på golvet!

Sköterskan: Ligger du på golvet?

Emil Linnell: Ja.

Sköterskan: Mm.

 

Samtalet fortsätter med att sköterskan undrar hur de ska kunna ta sig in i lägenheten och Emil svarar att han har öppnat ytterdörren. Detta får sköterskan att ifrågasätta att Emil verkligen ligger på golvet.


Sköterskan: Sätt dig upp nu!

Emil Linnell: Jag ramlar bara ihop.

Sköterskan: Nej. Sätt dig upp nu! Du kan håll i dig i toaletten, eller i handfatet eller vad det nu är som finns i närheten. Så kan du hålla i dig. Sätt dig upp nu!

Emil Linnell: Jag kan inte andas. Oj.

Sköterskan: Ja, men du andas jättebra. Jag lovar dig.

Emil Linnell: Rosslande ljud och en duns.


Sköterskan för ett samtal med en kollega. Emil Linnell upprepar att han behöver en ambulans och att han inte kan andas. Sköterskan ifrågasätter detta och säger att han kanske kan kontakta en jourläkare. När sköterskan börjar fråga efter personuppgifter minns inte Emil Linnell när han är född. Till slut hörs bara ett stönande och ett gurglande. Det är det sista livstecknet från honom.

Några minuter efter klockan 06 ringer SOS-sköterskan upp en jourläkare och ber denne att ringa och prata med Emil. Samtidigt säger sköterskan att SOS knappast kommer att skicka en ambulans: ”… jag har svårt att tänka mig det”.


Sköterskan: Du, jag har en patient jag vill att du ringer upp och gör en bedömning. Jag får liksom inget vettigt ur det. Jag misstänker att antingen är det psyk… eller också… ja, panikångest eller psyk. Jag får liksom inte till det. Han säger att han har ätit en Alvedon och en Ipren och kan inte röra sig.

Läkaren: Oj, då.

Sköterskan: Och… men han är uppe och springer i lägenheten och han säger att han inte kan andas, men han andas helt utan anmärkning.

Läkaren: Mm.

 

Jourläkaren lovar att Emil ska få hjälp: ”Vi ska hjälpa honom.” Han säger också att han kommer att ringa upp Emil. Enligt Emils telefon så ringer någon tre gånger till den utan att han svarar. Trots det drar inte SOS Alarm eller jourläkaren slutsatsen att Emil Linnell kan behöva hjälp. Istället konstaterar operatören på SOS i ett samtal med läkaren att han ringt tre gånger.

"Då hälsar jag att du har försökt att ringa den där och inte fick något svar där", säger operatören.

Läkaren: Ja, då får han återkomma.

Operatören: Ja, just precis. Okej. Ja, men tack. Tack ska du ha. hej.

Läkaren: Tack. Hej.

 

Först omkring två timmar senare hittar en granne Emil Linnell död innanför den öppna dörren. En dörr som Emil ställt på glänt för att ambulanspersonalen skulle kunna ta sig in.

Men ambulansen kom aldrig.


Så offatbart! Om bara sjuksköterskan hade gett sig med frågor och trott på honom, då hade han fått hjälp och kanske överlevt!
Ruskigt!
Och denna värld ska jag börja jobba i...

Saker och ting faller på plats, det behövs bara lite tid att förstå ibland :)

Ibland är det skönt när man inser olika saker och ting, saker faller på plats och frågetecken rätas ut :)
Jag är en funderande människa, men ibland är det bättre att försöka släppa tankarna. Det blir som det blir, och ofta på ett bra sätt.

Denna gången handlar det om min nästan närmsta framtid. Jag har varit fram och tillbaka på hur jag gör direkt efter skolan. Jag känner mig inte klar och redo att för gott flytta tillbaka till Ystad. Jag vill bo där sen, men inte nu. Men häromdagen fick jag bara en otrolig skön känsla och uppenbarelse. Det är klart att jag ska söderut iaf! :) Och efter samtal med en överlycklig pojkvän så började våra gemensamma planer, och de var bättre än jag kunde ana. (Ni förstår, jag är tillsammans med en fast besluten man. Men faktiskt, ibland kan även han se annorlunda på saker och ting). Nu är det verkligen inte så att vi planerat något men att viljan till att kompremissa finns där nu känns så otroligt skönt. Och att han har tankar och förslag som faller mig i smaken, det gillas! :)

Så mina fina skånevänner, som det känns nu är det jag som flyttar till Ystad igen i juni. Sen får vi se vart vi tillsammans beger oss efter sommaren. Kanske blir vi kvar, kanske provar vi något nytt. Men för en gångs skull, inte på vars ett håll!
Sen är frågan var jag ska jobba, Malmö, Lund, Ystad eller någon annanstans.
Och om jag ska bo där eller pendla. Men som allt annat, det löser sig!

Allt känns så mycket lättare nu! :)


I det stora blå!

Ååå var på ett nytt Spinningpass idag. Och jag hade enrgi och styrka som aldrig förr! Härligt! Och den sista styrkan fick jag på sista låten när det var en låt som finns med i vår film från vår dykkurs i Thailand. Det slog mig plötsligt, Jag ska ju till sydostasien! Jag kanske får chansen att dyka igen!! :) Glädje och lycka! Det var mer än ett år sen sist. Känslan av ett dyk är obeskrivligt. Och man kan nog inte förstå fören man har provat. Innan jag tog dykcert var jag inte ett dugg intresserad, det skrämde mig mer. Men jag är oerhört tacksam för att jag ändrade mina tanka och började kursen.
Den bästa känslan är tycker jag när man precis kommer under vattenytan och märker att man andas, helt normalt men ändå under vatten. Smått ofattbart. Sen känslan av att vara på flera meters djup och känna sig tyngdlös. Vet ni att det är med andningen man bestämer hur man ska flyta under vattnet? Om man t.ex kommer till en stor sten eller korall är det bara till att ta ett djupt andetag så flyter man fint över, och när man släpper ut luften flyter man neråt igen. Så behöver man inte simma runt om. Otrolig häftig känsla! Åå nu blir jag rent till mig här och drömmer mig bort. Hoppas jag får chansen i Vietnam! :)

God morgon söndag.

God morgon på er!
Jag ligger lagom seg kvar i sängen. Varför är det så? Att man ibland är segare en morgon efter en lugn hemmakväll än vad man är efter en tuff utekväll. Skumt det där. Men jag ska snart ta mig upp, har TV:n igång men borde nog stämga av den. Söndagsrepriserna brukar avlösa varandra, faarligt!
Vad ska ni göra idag. Fars dag och allt. Firar ni?

Omega 3

Blev lax till kvällsmat ikväll.
Alltså det är ju så otroligt gott! Och så enkelt.
Borde ätas oftare

Charmigt rund

Efter att jag stängt datorn fick jag en liten känsla av att jag ville radera förra inlägget. Mest för att inte skapa missförstånd. Kanske lät det väldigt hårt, deppigt och ledsamt. Men som jag försökte lyfta fram vill jag förtydliga att det har blivit Mycket bättre på sista tiden! Jag börjar kunna unnan mig godsaker utan att få ångest, ibland tycker jag att magen ser plattare ut. Det är mest det där med bilder, man ser så tydligt att (om man ska skoja till det) man är inte 20 längre! Så om någon oroa sig för mig, det är lugnt. Jag behövde bara skriva av mig lite. Om jag tänker tillbaka på när jag vägde som minst mådde jag inte så psykiskt bra, och vad är bäst? En slank kropp men en skadad själ eller en kropp som är "charmigt rund" med en glad och lycklig själ? Jag väljer nog det sista ändå :)

*"Charmigt rund" är ett uttryck som en kille sa till en kompis som komplimang/raggningsreplik. Och jag gillar det så mycket! Det låter fint :)

En timmes zumba och en halvtimme på gymmet kunde inte sitta bättre efter den bittra förmiddagen. Nu är jag full av energi och glädje igen! :)

"Alla är finare än mig!"


ung, liten & vacker


Jag har sagt till mig att sluta, att intala mig själv att jag är fin och älskad som jag är. Ibland tror jag att jag har lyckats men så faller jag dit igen. Igår kom vi och snacka om balen, och vad man hade för klänning och så. Att gå i min klänning nu är en omöjlighet. Men jag har sagt, att någon gång SKA jag ha den igen. Tillfället ska bara komma, och jag ska kämpa för det.
Hur som helst, visade bilder från balen och tjejerna kände inte igen mig. Genast drog jag slutsatsen att det måste vara för de extra kilona jag har nu kring mage, rumpa, armar, lår, ansikte, hals, haka.  Ja ni hör själva, jag ser fel på mig själv på varenda liten kroppsdel. Jag tycker inte om att bli fotograferad nuförtiden...

Nu började jag titta på gamla bilder.  Jag älskar att minnas tillbaka och se gamla bilder men jag faller alltid dit. Hatar att inse hur stor och full jag blivit! Jag som tyckte att jag var så tjock då, nu vet jag bättre! Jag vet ju att jag har ändrats rent kroppsligt på så vis att min stomme har växt och att jag byggt upp fler muskler. Det är inte bara extra kilon i form av fett. Vi ändras med åldern, jag vet men jag blir så ledsen!
I sådanna här lägen känner jag bara för att sluta äta, för jag vet att det blir man smal av. Men jag vet också att det är på grund av sådant som man sen går upp massa igen.
Jag har under hela mitt liv alltid känt mig större än alla andra. Jag hade tre  år med massa viktnedgång, gymnasiet. Det var då de första börja kalla mig för den lilla, lillen mm. Och för första gången i mitt liv insåg jag att jag uppfattades som liten. Men varför, varför fick min "smalhetstid" bara vara i tre ynka år!?

Jag är utmattad, jag har varje dag under fleera års tid kollat på mig själv med negativa ögon. Varje dag tittar och tänker jag på hur jag ser ut. Och då är det ingen fin bild eller glada tankar jag tänker...
Tänker alltid på maten jag stoppar i mig, och får ångest av "fel" och onyttiga saker.
Jämför mig själv med alla, och ser alltid bara alla snygga, smala och vältränade. Alla är finare än mig !

Nu vet jag att många av er säger "Sluta, du är fin." Jag vet, jag försöker säga detsamma till mig själv. Ibland fungerar det. Men så ser jag min spegelbil, ett nytaget foto eller en klänning som inte går att knäppa. Då, ja då är jag där igen...
Men tack och lov har det i allmänhet blivit bättre med allt den sista tiden, det är bara vid de där tillfällena som jag trycks ner igen.

Bloopers

Så blev det med det pluggandet. Hamnade på Youtube iställt och tittar på programledares misstag. Skrattar så att jag gråter! :P






Detta klipp minns jag att jag såg när det sändes.

Stackarna! Alla är vi mänskliga och kan göra fel eller börja skratta!

Plötsligt händer det

En kvinna skrapade fram 20 000 :-/månaden i 25 år i TVsoffan. Inte illa, lättförtjänta pengar. Tänk att få in det som en extra månadslön varje månad. Det påminner mig om att jag glömde köpa en trisslott igår, jag brukar unna mig själv en lott på fredagar. "Fredagstrissen" kallar jag det. Någon gång borde det ju bli som de säger, "Plötsligt händer det". Hade tänkt skriva upp typ en statistik på hur det går för mig och mina spel. Men så ambitiös har jag inte varit ännu. Och faktiskt, jag har hållt på några veckor och inte vunnit ännu. Konstigt. Brukar ändå få 25 kronor då och då annars.
25 kronor gånger 52 fredagar är lika med 1300 kronor. Inte så mycket utspritt på ett år tycker jag, värt ett försök :)
Eller har jag bara fått en märklig idé för mig? :P

Nu blir det till att skriva lite till på min examinationsuppgift. Sen zuuumba i eftermiddag :) Tror det är lagom träning att komma tillbaka till efter förkylningen.
Kvällen är fortfarande oplanerad.....?

Trevlig helg på er!

11-11-11

Jag jag får väl också skriva dagens datum. Värsta hysterin ju! På stan gifte sig 11 par med en meeegalång tårta längs hela "nya" kungsgatan som har byggts om under hela min tid i Göteborg. Men jag håller med, en perfekt och roligt datum att gifta sig eller förlova sig på. Nästa år 12-12-12 är det sista chansen att göra något speciellt på ett speciellt datum. Förlova sig, gifta sig, eller få barn. Ja det är väl de tre sakerna jag kan komma på som är väldigt datumrelaterade. Men okej 11-11-11 är ju århundradets fräckaste datum! :) massa ettor.

Det blev lite planerat ikväll. Väntar på att klockan ska bli halv sju så jag kan gå ut och möta upp Matilda och Theres. Ikväll blir det hämtemat, snacks, TV/film det vill säga härlig myyskväll :) Det var något sånt jag kände för idag, så det blir bra !

Hoppas att ni får en bra kväll!

Kram på er!

Vinter, vår, sommar och höst!

Jag inser mer och mer att jag börjar gilla verenda årstid. Förut sa jag alltid att sommaren är den bästa på frågan om favoritårstiden. Det stämmer väl i och för sig fortfarande men jag börjar verkligen uppskatta varje årstid på sitt sätt. Låter man gammal då? Nej jag känner faktiskt mer att man hittat något sorts lugn där man faktiskt kan må bra trots vädret utanför fönstret. Det kan ju bero på att hösten varit otroligt fin med friska dagar utan regn, jag vet inte. Men nu börjar kylan komma, och jag klagar inte. Varma tröjor, vantar och mössor är ju så mysigt. Och alla dessa ljus som ni förstått att jag ofta tänder lyser upp mörka och kalla dagar. Den gäller att inte deppa för att det ständigt är mörkt ute, utan istället se ljust på det. En stor varm kopp te, en filt, en bra bok eller film. Ja helt och hållet avslappnat.

Och nu börjar snart vintern. I helgen och nästa vecka ska det bli minusgrader. Vi går mer och mer mot december vilket för mig är vintern mysigaste månad med alla julsaker. Jag tänkte faktiskt åka till min gamla lägenhet för att hämta hem mina julsaker (som finns kvar i förrådet där) för att snart börja pynta. Tänkte först hoppa över det iår men insåg snabbt att det var en dum idé. Jag som älskar julstämningen! Och eftersom jag reser iväg en vecka in i december är det väl lika bra att passa på att hinna njuta under första och andra advent :)

Vet ni, häromdagen kunde jag inte hålla mig. En flaska glögg och ett paket pepparkakor hamnade i kundkorgen. Snart ska jag jula till det ordentligt, ska bara hämta glöggmuggarna först (som ligger bland julsakerna i gamla förrådet)

Våren sen då, ja då börjar det ju spätta i kroppen av längtan till sommaren, man märker mångas gläde och lycka efter de sista mörka vintermånaderna. Och sen kommer sommaren, då allt är ledigt och lätt. Man hittar på massa saker och livet känns så mycket enklare på något vis. Men faktiskt! Ibland kan jag få mer dåligt samvete en sommardag om jag bara sitter inne och inte känner för att hitta på något än vad jag får om jag gör likadant en höst- eller vinterdag. Det är lixom lite mer accepterat då.
Hänger ni med hur jag tänker?

Varje årstid kan framkalla depressiva känslor hos olika människor. Försök inte fundera på det, utan tänk på det som är bra, fint och härligt istället :)
(Oj, förlåt. jag lät som världens livscoach här. Men förut hade jag också mina deppiga stunder relaterat till årstider, men det känns som om jag har jobbat med det till något positivt )

Ja nu blev det ett långt inlägg, hade visst en del att tycka till om :)

En helg som belöning av effektiv dag

Åå jag gillar verkligen effektiva dagar. De känns lixom extra bra. Nu kan man med i helt lugn och ro bara luta sig tillbaka. Fast faktiskt så känns det som om jag hade kunnat fortsätta göra massa vettiga och bra "jobban-undan-grejer". Men nej nu tar jag kväll.
Helgen har egentligen börjat för mig nu och för ovanlighetens skull ha jag inget planerat. Kanske trots allt bra med tanke på att jag har rätt så planerat hela vägen fram tills vi åker. Men jag är öppen för förslag och hittar gärna på något i helgen, och det kommer säkert dyka upp något. Bra att ha det oplanerat då så att man kan säga ja till allt som erbjuds.
Eller någon av mina vänner som inte bor här har kanske lust att komma hit och hälsa på ? :)
Vad ska ni göra i helgen?

(Bild: Mest för att jag har massa gamla bilder på lager och inget nytt att smycka inläggen med. - Sommaren typ 08)

Skrivstudieo

Oj, är var det mycket verkstad idag. Det gillas! Jag har skrivit på så mycket så att jag har skrivit 4 av de 6 sidorna. Det dumma är bara att jag bara kommit till hälften av frågorna. Dvs att om jag fortsätter så här kommer mitt arbte bli på 8 sidor. Oupps! Jag har alltid varit den skrivande typen, när jag väl kommer igång kan det gå långt haha. Aja, bättre det än idétorka. Får skala ner lite sen när jag väl är klar. Men otroligt skönt att ha kommit igång iaf. Jag sitter kvar i skolan, känner att det är lika bra för hemma kommer man på så mycket andra bättre och roliga saker än att skriva vidare.
Tråkigt för er att läsa, jag vet, men jag är rätt stolt över mig själv som haft låg motivationsnivå de senaste dagarna. Men när jag tänker efter gick det ju rätt bra där precis innan London också. Det är så, jag jobbar bäst med press helt enkelt :)

Torsdag

Så, tio minuter i skolan avklarad. Haha, nästan skrattretande lite tid för seminarium. Men jag och läraren fick hos ändå en givande pratstund faktiskt :)
Och det var bra att komma upp i morse för nu sitter jag i skolan och jobbar på lite. Eftersom vi missar sista seminariet måste vi lämna in en examinationsuppgift på 6 sidor istället för 2. Känns som om det blir att, (som vi brukar kalla det), ordbajsa! För jag har ju egentligen inte mer att skriva om än vad jag hade haft om jag hade deltagit på sista seminariet. Snarare tvärt om.

Sitter också och försöker komma på hur vi ska få visum för att få stanna i Vietnam. Har mailkontakt med ambassaden så det ska nog lösa sig. För enligt hemsidan får vi bara stanna en månad men det verkar som om det finns undantagsfall för längre visit. Måste bara skaffa ett passfoto, det har man ju inte ofta liggades i fickan. Nuförtiden tar ju polisen fotot direkt när passet görs. Kostar 650 kronor att få vara i landet och de pengarna ska skickas i brev tillsammans med passet till ambassaden. Kul för er att veta! :P Men jag ä mest orolig för att lägga 1300 kronor i ett kuvert tillsammans med två pass... hrmmm, men det är väl så man får göra.

Hoppas ni har en bra dag! :)

Minnesbild

Sitter och blir lite nostalgiskt. Tittar på gamla bilder, gått igenom alla mina taggade bilder på facebook. Rätt så många, och då har jag ändå rensat några gånger. Kanske dags att göra det igen. Fast om datorn skulle kolapsa någon dag är det väldans bra att ha några där iaf :)
Hur som helst, här är den äldsta taggade bilden på mig. Malins och min 18-årsfest med "Barnkalas-tema! Får jag säga det själv tycker jag att jag ser riktigt tuff ut ! :P Haha! Hur kom vi på den idéen!?!

Madde, jag, Isa & Malin


God morgon onsdag

Oupsidopsi, sov i tolv timmar. Betyder det att jag är övertrött? Förstår inte vad det beror på riktigt eftersom jag inte haft så många tidiga morgnar på senaste tiden. Tror mer det beror på min förkylning som jag aldrig tillät att bryta ut ordentligt. Jag fortsätter att hosta på. Har inte känt mig febrig men vaknade inatt över att jag svettades något otroligt. Inte helt kry här kanske? Men idag känns det helt okej, börja vänja mig vid hostan, den hesa rösten och den täppta halsen och näsan.

Vädret ser grått och trisst ut idag, men tror jag ska ge mig ut på en promenix för att få lite energi för dagen :)

Trött?

Jag är allt lite märklig. Har varit trött i princip hela dagen och vid fem i eftermiddags var jag ruskigt sugen på att krypa ner i sängen och sova. Men nej, jag bestämde mig för att se till att vara vaken några timmar till. Nu är klockan nio och det hade varit en ganska bra tid att gå och lägga sig nu. Men då plötsligt känner jag att det är skönt att sitta uppe, kvällsmänniska som jag är! Men idiotiskt dumt kan jag tycka, kommit över trötthetströskeln eller? Eller är jag bara övertrött?

Gick i skolan i tre timmar idag, går tio minuter på torsdag. Lagom vecka!?
Ja och ni läste rätt, tio minuter. Alla studenter ska ha en individuell uppföljning av en av studieuppgifterna och med över 100 i klassen finns det inte mycket mer än 10 till varje.
Jag brukar bli rastlös av luftiga scheman men denna gången är det riktigt skönt! Känns som en bra uppladdning inför nästa intensiva sistatermin och som en uppladdning innan arbetslivet börjar på Riktigt! Och så får jag en chans att öva upp min tidsplanering. Har en del att göra trots att schemat är luftigt. Att vi inte går i skolan betyder inte att vi inte har något att göra. Motivation och diciplin, kör hårt!

Får se om det blir sängen nu eller vad det blir.

Jobba på BB

Ååå, min förra chef ringde ikväll och frågade om jag ville komma och jobba i december/januari. Blev så glad! Kände så hur jag saknade jobbet, vill tillbaka! Så kul och gulligt att hon tänkt på mig som ersättare för julsemestrarna. Jag vet ju självklart att jag har annat kul som väntar mig på barnsjukhuset i Vietnam då. Men ändå, kändes tråkigt att säga nej. Hade varit kul att komma tillbaka! Insåg nu ännu en gång hur otroligt bra jag trivdes på BB i Ystad i somras och hur mycket jag vill jobba där igen! Men förhoppningsvis en vacker dag är det dags igen :)

Är tillbaka i Göteborg nu. Med en tom kyl hade jag turen som blev bjuden på mat hemma hos Veronica innan ikväll. Nu sitter jag nedsjunken i soffan. Behöver lite vila nu, då förkylningen inte är borta ännu. Lägenheten är full av tända ljus, myys.

Hoppas att ni har en fin kväll!

En månad

Idag är det exakt en månad till flyget går!
Tiden rullar verkligen på!
Nedräkningen kan börja ordentlig nu!

Back home from London

Så där ja, nu har jag en stund vid datorn igen.
London var fantastiskt! Redan på väg från flygplatsen till city fick jag den där härliga känslan av "jag gillar den här staden". Då kan det verkligen inte bli annat än bra :)
Första dagen gjorde vi allt en turist ska göra. HoponHopOff-bussen tog oss till Madame Tussauds, Picadilly Circus, Big Ben, London Eye, London bridge mm mm. Kvällen avslutades sen med musikal, Mamma Mia! Mäktigt bra!

Dag två blev lika lång som dag ett. Lämnade hotellet tidig förmiddag och var hemma sen kväll. Det är nästan så det ska vara på storstadsweekend. Denna dagen gick till fots, mest längst den stora shoppinggatan Oxford street. Otroligt många affärer. Hittade även små mer mysiga kvarter, fick min Fish and Chips och på kvällen blev det ännu en musikal. Som var ännu mäktigare, "We will Rock You" baserad på massa Queenlåtar.

Det visade sig visst att vi bodde mitt i Notting Hill, så innan hemfärd blev det den kända turistmarknaden där och jag kände mig genast som om jag levde i filmen "Notting Hill". Njae inte riktigt för jag hittade inte "the blue door". Men vad jag hörde är den numera svart. Filmer kan luras, men jag var glad.

Jag kommer återvända, det är en sak som är säker!

Blev kvar i Ystad lite efter att vi kom hem i lördags kväll och hunnit med lite mys- och trevligheter. Men nu går färden mot Göteborg igen.


Nu bär det av

Jahapp, och där kom febern också! Jag har verkligen aldrig feber, men så nu så. Ja det var väl typiskt. Aja, ännu ligger jag inte kubbad iaf. Varit igång hela dagen och det har gått bra. Knapra alvedon och halstabletter de kommande dagarna får det bli! För jag vägar acceptera att jag är sjuk! För jag ska ha bra dagar i London, det bara är så!
Om jag inte kommer åt någon dator under resan får ni ha det så fint så länge.
Madame Tussauds, Notting Hill, Musicals, Fish and chips, Picadilly Circus, Big Ben, Yellow taxis and Red double deckers, here I come! London nästa!

Kram på er!

Fix, trix och gudsbesök.

Så, på effektiva två timmar har jag nu gjort studieuppgiften om hälsoekonomi. Så nu är 5 av 10 uppgifter gjorda av denna kursen. Det går framåt, skön känsla! Trodde jag skulle ha denna över mig nu när jag är iväg men nu kan jag skönt ta semester så blir det nya tag sen när jag kommer tillbaka istället :)
Ska iväg och växla pengar nu, och även göra lite andra ärenden. Kanske får sticka in om apoteket och köpa ett litet "bra-att-ha-kit" för förkylda mig. Och så måste jag nog låna en väska av mamma då jag upptäckte att min börja gå sönder. Vill inte riskera att alla mina saker kommer utspridda på  bandet på Heathrow :P Det sliter på grejerna när man är på resande fot som jag.

Plingpling sa det på dörren...

...tror det var Jehovas som kom. "Har du inte tänkt att du någon gång ska läsa bibeln" "Jo kanske det, men en annan gång, tack!".. Att de orkar gå runt och knacka dörr, undra om de lyckas få med sig någon någon gång. Men de måste ju gå runt för att få vara med i församlingen. Usch!

Nu får jag stänga ner och ge mig iväg.
Vi hörs!

Sjuker

Förkylningen är ett faktum! Fan! Jag minns inte när jag var sjuk sist, och så kommer det nu! Olägligt!  Funderade på att sticka till vårdcentralen och fråga om de kan skriva ut antibiotika i fall i fall det bryter ut ordentligt när jag är i London. Men antar att de inte går med på det, det är ett läkemedel man verkligen inte ska skriva ut i onödan. Sitter mest i halsen fortfarande men idag känns det även i öronen och känner jag mig täppt. Och det känns som om halsen är svullen till tusen! Snälla, snälla, låt det inte bli värre nu! Jag vill inte bli sängliggande nu dagarna i London. Ikväll går flyget! Blir till att kurrera hela dagen!

RSS 2.0