Nätternas verklighet

Idag är ingen bra dag. Hur kan det vara så att en natts drömmar får en att må dåligt i hela kroppen? Mina nätter har varit oroliga länge, kan först inte somna och sen drömmer jag bara massa jobbigt. Så verkligt, så nära men ändå i en annan värld. Igår var andra natten i rad som jag gick upp igen efter att jag lagt mig. Tror dels att jag är rädd för att somna just för att jag vet hur oroliga nätterna kan bli. Usch! Det jobbiga är att jag tror att drömmarna har betydelse för hur jag egentligen mår, härom natten grät jag mig till sömns. Jag fick någon form av ångest, kunde knappt andas, massa tankar och känslor i kroppen och det var som om jag sprack. Som om det legat och tryckt på mig under lång tid. Som om själen var överbelastad. Jag fick en uppenbarelse, det är inte normalt att brista så här, jag är glad utåt men jag insåg nu att det är något som jag gömt för både mig själv och för andra. Jag kände mig ensam men jag tror det var viktigt att få lätta på trycket. Men jag är bra på att rycka upp mig, så det ska göra det nu. Bara ännu mer jobbigt om jag går och mår dåligt.  Jag ska försöka att inte gömma så många känslor för mig själv i fortsättningen,  istället försöka reda ut saker och ting.

 


Över mina axlar

 

Regnet där ute ser ut som om det aldrig ska försvinna. Som en tung och grå hinna som ligger över oss. Tror inte det finns en torr fläck på varken marken eller på de som går där ute utan något regnskydd. Var ute för en stund sen efter att ha varit i skolan en stund. Hade lätt kunnat stanna här inne nu, men har sagt till mig själv på skarpen att dra iväg mig på ett spinningpass. Vet inte vad som hänt, träningsmotivationen som blossade upp för några veckor är som bortblåst. Jag fick ju panik av att inte träna en dag, visserligen har jag panik nu också för jag vill men inte känner för det. Kanske beror på den gråa stämningen där ute, tentastressen som legat över mina axlar eller något annat. Jag hoppas och tror det iaf. Hemtentan är inlämnad nu, finns inte mer att göra åt den vilket på något vis medför en lättnad känsla. Då är det bara måndagens tenta som ska gå över, eller ja sen blickar jag fram emot praktiken som börjar om två veckor. Också lite nervöst men framförallt spännande :) Har ordagrant ont i min axel, vet inte om det beror på överbelastning, stress och spänning eller jag legat konstigt när jag sovit men att smärtan ska försvinna är något jag ber om tack!

 


Födelsedagsgris<3



En underbart fin vän fyller år idag. Och till dig säger jag Hurra Hurra! <3
Och bjuder på några av alla de bilder som tagits under vår vänskap!


Förvånande besked

Känns som om tecken att jag inte ska bege mig hemmåt i helgen börjar visa sig. Först så hör kusin Martin av sig att han och lilla Vera inte kommer imorgon eftersom hon fortfarande var förkyld. Detta betyder då att vi inte längre har någon skjuts ner till Skåne på fredag. En liten stund senare upptäcker jag på ystadsallehanda.se att Bar á Bar som skulle stänga får fortsätta ha öppet. Redan förra julen hände samma sak, jag hade planerat en hej dundrande förfest för att gå ut en livs sista gång på Ystads (typ enda) uteställe. Nej då kom beskedet att de fick ha öppet i ytterligare 10 månader till, alltså till denna kommande helg. Och nu samma sak alltså, efter att ha ställt in sig på en avslutningsutgång läser jag att de får ha öppet i ytterligare 3 år! Hyresägarna har ångrat sig. Egentligen utbrister jag "Tack och lov". Även om jag inte längre är Ystadsbo och/eller är stammgäst på stället så är det vikigt att behålla något dansställe. Var ska annars alla ungdomar ta vägen? Jo de drar till Malmö eller andra städer som har mer att bjuda på vilket leder till att Ystad mister en grupp befolkning. Inte bra för en annars växande småstad!
Men men, visst kan jag ta ett tåg eller buss ner i helgen och köra på en utgång iaf, helt klart! Det gjorde vi ju i julas cilket blev superlyckat. Men med tanke på att anledningarna till att jag bestämde mig för att åka ner var för att jag hade gratis skjuts och att jag skulle ut och ta adjö av Bar á Bar inte längre är aktuella blir jag fundersam. Har nämligen en tenta som ligger och lurar på måndag och antar att jag pluggar som bäst om jag blir kvar här istället för att åka ner då jag vill tillbringa all tid åt mina fina. Vi får se, vi får se. Ge mig för- och nackdelar! :)


Smått panik

Grahaaa! Jag har då aldrig känt att det jag fått ner på ett papper är så dåligt som det här. Jag brukar älska att skriva och fantasin brukar flöda. Men nu så, massa bra tankar flyger runt i huvudet men det jag får fram när jag skriver blir oehört dåligt. Vi ska ju hitta på en patient och jag känner att jag inte har en helt klar bild över henne och på så vis kan jag inte få fram några konkreta och korrekta ord och formuleringar. Nu börjar jag bli stressad också, mer än halva tiden har gått och jag känner då och då för att bara sudda ut allt jag skrivit och börja om från början. Men så kan jag väl inte göra? Då förlorar jag ju ännu mer tid!
Nu ska vi här i pluggstugan iaf ta och äta lite lunch, det är sjukt vad all energi går åt tänkandet och inte till magen. Sitter med ett sug i magen hela tiden som skriker efter mat och andra godsaker. Gud give att jag känner mig klar tills imorgon eftermiddag så att jag kan lämna in det med en nöjd känsla och sen blicka vidare till salstentan nästa måndag.


Tentadax!

Sitter här och provar något nytt. Det är dags för min livs första hemtenta. Kort och gott går det ut på att få uppgiften idag och lämna in den senast en speciell tid på onsdag eftermiddag. Jag har fått symtomet "Minnesstörningar" och ska hitta på en patient som jag som sjuksköterska möter. Utifrån det ska jag sen redogöra hur jag går till väga i omvårdnadsprocessen. Till min hjälp får jag ta både litteratur, mina och vänners kunskaper och erfarenheter. Känns inte som en vanlig tenta där man ska trycka fram sin kunskap från hjärncellerna utifrån det man pluggat på utan mer som vilken studieuppgift som helst vilket som till en början kändes väldigt skönt. Men nu har jag stopp i hjärnan, har fastnat i patientberättelsen.
Önska mig lycka till, så hoppas jag att det släpper snart och att jag skriver på som om jag inte gjort något annat :)

 


Makeover!


Idag var jag moraliskt stöd när 35 cm av Veronicas hår klipptes av. Väldigt vågligt måste jag säga! Och snyggt blev det också. Men "Vackra Veronica" är iof alltid vacker! Hon har länge tänkt och funderat på det här och nu var det dags. Efter klippningen gick vi till Göteborgs parukmakeri så att hon fick en slant för håret också plus att någon som någon gång behöver en peruk nu kan få den chansen. Bra va?!

Dagen idag blev annars lite dum med mattider och så. Jag var tvungen att akut åka hem trots att jag skulle ett ärende men jag höll på att svimma på spårvagnen. Och efter en sån känsla tar det tid att återhämta sig. Slängde snabbt i mig något att äta när jag kom hem och nu känns det som om jag sitter och hettsäter, precis som jag inte tar upp något. Huvudet är fortfarande tungt men jag känner att energin ändå är tillbaka lite så nu ska jag gå på en av veckans höjdpunkter, Kören! :) Spinningpasset jag tänkt träna fick jag dock avboka, det gick bara inte. Men lite sång skadar aldrig! :)

Take care!

 


Vinterland


Känns som om dagens snackis handlar om Snö och inte har jag hört eller sett några positiva miner för det. Tydligen snöar det här i Göteborg, dock inte så att jag ser det. Uppdateringar om snö i Småland och Skåne har jag också hört talas om men jag undrar vad som menas med snö, lite flingor eller heltäckta gräsmattor? Snöar det hos dig? Men varför klaga? Vi gillar väl snö, eller? Jag älskar iaf snö men om den ska hålla i lika länge som förra året är kanske den 21 oktober lite väl tidigt. Mitten av december som förra året är mer lagom :)

Men på tal om snö, efter lite fram och tillbaka bestämde jag mig igår för att följa med på en skidresa som mamma ville ge mig i julklapp. Att åka slalom är en del av livet så det var inte för den sakens skull som jag tvekade utan mer att vi inte verkar bli ett stort gäng som ska följa med som det från början var tal om. Plus attresan överlappar med en dag i skolan efter mitt lilla jullov vilket betyder att jag kommer ha en examination efter mig som jag får ta igen nästa termin tillsammans med de som går terminen under oss. Men å andra sidan är det ingen jobbig tenta utan bara ett gruppseminarium så det ska nog inte vara så jobbigt att göra det i efterhand. Men det är svårt då jag alltid i hela livet haft inställningen att man gör skolsaker när de ska göras och inte hoppa över dem. Men det gäller att prioritera och i det här läget går det att lösa rätt smärtfritt :) Jag vill ju resa mer än vad jag gör, och jag vill åka skidor så varför tveka?! Vi ska åka över nyår med Hagestad touring till Österrike, det finns fortfarande platser kvar så om någon är sugen så säg till! Alltid mycket roligare att åka tillsammans med många!

 


En kvart

Onödig dag! Ja i alla fall till att börja med kan jag säga. Räckte med ca en kvart i skolan idag sen var det obligatoriska momentet och även denna skolvecka över. En kvart! Tanken var ju att jag skulle stannat i Ystad nu i veckan också men insåg att jag var tvungen att åka till Göteborg för att kunna gå i skolan idag men en kvart, hallå!? Inser nu att jag kanske inte var så tvungen ändå. Extrem frustration kan jag meddela. Och inte blev det bättre av vädret idag heller, riktigt grått, regnigt, kallt och trist idag. Tack och lov bättrades humöret efter att delat typ världens största kanelbulle med Veronica på ett mysigt café i Haga i några timmar. Här hemma har det sen också blivit avkoppling framför Bonde söker Fru och Glada Hudiksteatern, måste säga att jag har väldigt roligt åt de två programmen haha.
Men en kvart! Det stör mig....!

 


Fina dagar!

Har då aldrig uppfattat ett tåg så sövande som nu. Har haft finfina dagar nere i Skåneland tillsammans med mina fina. Fikor, 2årskalas, middagar, tjejkväll, systramys, lägenhetstitt ja lite smått och gott faktiskt men nu är det alltså dags att bege sig upp till Göteborg igen och jag känner hur tröttheten hänger över mig. Tycker inte det känns helt bekvämt att sova på ett tåg faktiskt. Dels så kan man inte slappna av helt då man inte har koll på sina grejer men det värsta är ju tanken på hur man ser ut när man sover... Haha, ingen fin syn alls, iaf är det så jag ser på saken. Men men, att sova är mänskligt och jag känner hur ögonen hänger tungt. Tröttheten är beviset på en trevlig helg, nu börjar en ny vecka, hmm eller kan inte påstå att det blir en jobbig vecka då jag bara går i skolan imorgon måndag men ändå:p. Hoppas att ni haft en bra helg ni med! Nu är det dags för tågbyte. Puss på nosen! Ps. Vet inte alls hur detta inlägg blir då jag provar internet på min inte allt för moderna mobil.:)

Förslag?! :)

Då var jag kommen ner till Ystad igen. Idag känner jag mig verkligen som en ensam liten sak, verkligen alla jag har frågat är upptagna med jobb eller skola idag. Hrmm, känner inte riktigt för att sitta här och vara rastlös. Så jag är öppen förslag från er alla läsare som bor inom räckhåll från Ystad. Igårkväll när jag kom till Malmö med tåget väntade jag två timmar innan jag åkte vidare till Ystad eftersom jag kom på den fina idéen att träffa systra mi över en fika. Två träffar på bara några månader skulle man nog kunna klassa som rekord i modern tid för innan dess var det sex år sen vi sågs. Myspys till hög nivå att fortfarande kunna sitta ute på Lilla torg :)


Förändring och älskat besök väntar

Igår fick kusinis besked om att hon blivit uttagen som en av de två studenter från hennes program som ska få flytta till Barcelona och plugga en termin. Detta betyder att inte bara min kusin utan även min sambo kommer flytta ifrån mig vilket kommer kännas lite konstigt. Vi har och har haft det bra under den här tiden. Men ännu flyttar hon inte i alla fall men att det kommer bli lite ändring i livet vet vi i alla fall. Men det ser ut att lösa sig så att inte jag måste hitta något mindre iaf. Denna lägenhet vill jag då inte lämna ifrån mig i första taget.

Nu måste jag gå och packa en liten väska, åker till skåne direkt imorgon efter skolan. Theos 2-årskalas är helgens huvudsyfte men att Malin ska komma hem just den här helgen har medfört att jag åker hem två dagar tidigare för att kunna utnyttja all den tid som hon har tid för mig så mycket som möjligt. Min älskade skatt! Bara några dagar på hemmaplan sen på måndag beger hon sig igen. Nu väntar Thailand, underbara liv! Men känner att hon fattas mig mer och mer här i Svea rike. Får nog snart och flytta hem tycker jag! ;)

Sussa så sött mina vänner!


Mina tankar & upplevelser i text och bild(?)

Inser att inte bara bloggen varit vilande utan också fotograferandet, har ju verkligen ingen ny bild att ladda upp eller egentligen har jag det, vet inte om jag kan kalla det lathet men tror det finns lite smått och gott på kameran som inte ännu är inlagt på datorn. Varför detta? Behöver en ny kamera dessutom, har systemkameran men den är inte lättast och lämpligast att ha med på vissa tillfällen. Köpte en mindre kamera för drygt ett år sen men efter att den varit på lagning i tre månader i våras flög den i golvet och gick sönder igen. Kände att det inte kunde gå på garantin och inte heller kändes det lönt att betala en självrisk på 1500 eller något när själva kameran från början bara kostade drygt 1000. Däremot hittade jag min gamla ögonsten i Ystad nu i sommras som tydligen vaknat till liv igen men man kan säga som så, den går inte helt att lite på, fungerar när den vill och försöker man zooma låser den sig. Illla! Men jag är en fattig student, försöker i alla fall säga det till mig själv och hålla i pengarna. Men ska iaf försöka skärpa till mig för en blogg med bara text är inget skoj, eller vad säger ni? (Om ni inte svarar på det antar jag att ni p.g.a. bara massa text och ingen bild inte orkat ta er hela vägen ner hit :P)

Helgen går mot sitt slut, borde redan somnat för längesen men ikväll är en sådan kväll då jag trivs med att sitta uppe och bara va. Stämningsmusik i högtalarna, klädd i morgonrock, soffläge, tända ljus och en kusins närvaro borta vid köksbordet. Hög välbefinnandefaktor på det!

Sussa sött mina vänner!

Kusinmysarkväll med utropstecken!

Ikväll blir en bra kväll, det vet jag! Vi ska ha kusinmysarkväll här hemma. Har gått nästan två månader sen vi flyttade ihop igen efter sommaren och vi har räknat ut att vi bara ätit tillsammans några fåtal gånger och denna lördagen var den första helgkvällen som ingen av oss hade annat planerat på annat håll. Kvällen kommer börja med ett studentspex och sen förra och enda gången jag varit på det vet jag att det kan bli en riktigt skratt- och klappfest :)Plus att jag är lite sugen på att gå med i spexföreningen och känner att jag först vill se om det är något som lockar. Sen ska vi bege oss hem och äta mumisigt i form av fläskfillé och potatisgratäng (det är jag dessutom värd efter en vecka med träning varje dag(:). Och sen så blir det "Ps. I Love You" på Tv, en urbrafilm som kommer sitta fint en kväll som denna! Hur ser din lördagkväll ut?!
Oj, jag känner nu att detta inlägg blev som en dagbok, gillar inte riktigt den grejen men ville dela med mig av min glädje efter denna efterlängtade kväll ! :)

(Bild: Kusinerna, Österrike februari 2008)

Det finns kvar

Det här känns ganska bra. Några kommentarer på min come back kan kanske göra att jag skriver lite till :) Fortsätt så! Hehe fast ja, jag tänker bara skriva då jag känner för det och inte ha det som ett måste eller krav. Men faktiskt, en blogg är på något sätt som att kommunicera och hålla kontakt med de man inte träffar så ofta eller inte träffar alls. Men det är den där överdriften när man vet allt om varje person tack vare eller snarare på grund av bloggar och facebook som jag helst vill slippa undan. Vi får inte glömma bort de där telefonsamtalen eller iaf smsen och chattkommunikationerna som hjälper oss att inte tappa kontakten på ett äkta sätt. Är ni med på hur jag tänker?

För att fortsätta gårdagens ämne, idag kom jag på mig själv hur mycket jag tänker på den där rädslan. Redan i förmiddags oroade jag mig för att hur jag ikväll skulle ta mig hem på bästa och säkraste sätt efter en tacokväll med lite goa tjejer. Det är nog inte riktigt normalt, eller i alla fall inte sunt någonstans...Fick skjuts av en vän en liten bit men så fort jag stod vid spårvagnshållplatsen tog jag upp telefonen för att ha lite sällskap via ett samtal. Veronica skickade dessutom ett meddelande om att jag skulle ringa om jag kände behov, så nej jag är inte ensam om att tänka på det!

Trevlig helg på er!


Jag börjar om med en rädd känsla

En inre rädsla har växt inom mig. Att det är höst och på så vis mörkt tidigare på kvällarna gör det ännu värre. Jag är rädd för att vistas ute ensam, och jag är inte ensam om denna känsla. Nästan varje dag snackar jag med mina vänner om det här. Vi är nogranna med att följas hemmåt när vi varit ute någonstans, om jag går ensam ringer jag ofta upp någon för att ha något sällskap o.s.v. Många är rädda!
För några helger sen försvann två olika personer när de var på väg hem från en natt på krogen och från en hemmafest. Elin hittades dagen efter, mördad vid sin spårvagnshållplats. Rasmus är ännu inte hittad och spaningarna pågår för fullt. Okej det här är två personer av alla oss som bor i Göteborg, men det är inte slut. Igår när jag kollade på nyheterna hörde jag att en man blivit skjuten i sin bil vid fyra-tiden. När Mia sen kom hem berättade hon om hennes kollega som häromkvällen blivit nedslagen till ett medvetsläst tillstånd och därefter rånad precis här utanför som jag bor. Pratade med en kille innan ikväll som varit ute och sprungit igårkväll och blivit stoppad av polisen som frågade om han sett någon gäng komma springande, beväpnade med knivar i högsta hugg. Var, varannan dag handlar nyheterna om Göteborgs säkerhet och göteborgarnas rädsla...
Jag vet att man inte ska gå runt och vara rädd, det oroar bara en själv men vad ska man göra? Förut sa jag alltid att det ofta finns bakomliggande orsak till bråk, misshandlingar, mord o.s.v. Men nu känns det som om vem som helst kan bli drabbad!

Jaha, vad var det här för något ämne att öppna upp bloggen med när den sovit ett tag. Det kan jag inte ritkgit svara på heller. Vet överhuvudtaget inte om jag tänker fortsätta skriva men kände att jag ville få fram min oro via detta inlägg. Som några kanske märkt har jag löserordskyddat min blogg och det har inget att göra med att jag inte vill att ni ska läsa det jag skriver. Tvärt om, jag låste den just därför att det inte längre fanns något att läsa om. Undrar just om några av mina läsare hittar tillbaka nu om jag ändå bestämmer mig för att fortsätta uppdatera framöver. Känner att jag saknar det ibland men inte alltid. Vi får se helt enkelt :) Nu var jag klar för detta inlägg iaf.

Take care!


RSS 2.0