24 november och Jul i vårt hus

En månad till julafton! Men jag har insett att man inte ska längta så mycket, för när det väl är jul går det fort över. Nej det är bättre att börja njuta redan nu. Och det göra jag. Lite julklappar är köpta, första glöggen är drucken, pepparkaksburken öppnades igår och julpyntet börjar så sakta komma fram. Och vad passar inte bättre än att snön har lagt sig som ett vitt täcke på marken också!? :)
Jag har väl egentligen alltid gillat julen och allt mys däromkring men konstigt nog känns det bara mysigare och mysigare för varje år nu. Jag märkte det som mest förra året men det trodde jag berodde på att jag året innan inte hade varit med om någon jul eller vinter eftersom jag var i Asien/Nya Zealand/Australien då. Men inser nu att jag njuter till fullo även i år. Härligt! Man ska ta vara på decembermyset med alla ljus av olika slag, vintern blir ändå så lång och mörk sen. Eller vad säger ni? Julmyset och föreberdelserna är nästan bättre än själva julafton, så varför stressa?

Men jag måste säga att jag har lite hemlängtan, julen för mig innebär att man ska vara med de man älskar. Jag bor ju visserligen med Mia och det är hur bra som helst men jag saknar min Sebastian skulle så gärna julmysa med honom och få julstämning i vårt hem. Och mamma, vi har alltid i alla år tittat på julkalender, bakad lussebullar, kokat knäck, pyntat och klätt granen. Men allt löser sig, i helgen ska jag hem till Ystad. Julskyltning väntar och Sebastian och jag ska göra iordning lägenheten så det blir myspysigt. Och om två veckor kommer mor min hit, vi ska bl.a. gå på Jul på Liseberg, baka lussebullar och handla julklappar.
Ååå jag gillar er så mina fina <3

Öppet igen, välkomna!

Nej detta var tråkigt, jag låser upp igen!


Ska nog..

Genast kände jag att det var tråkigt att blogga. Trots att jag skriver mycket för att jag behöver skriva av mig lite så känner jag att läsare är oehört viktigt. Tråkigt att skriva när bara några få läser. Jag kanske ska låse upp igen redan nu snart. Jag ska inte låta en viss människa sätta sig på mig och andra bloggare. Jag ska stå upp, för jag ska inte behöva ta emot mer från denna människa! Jag gör som jag vill, stör det någon så får det väl göra det. Skrattretande hur mycket tid man kan lägga på att bara störa sig.

Praktiken har börjat, fulla dagar denna veckan förutom idag som jag varit ledigt. Det var nog nyttigt för annars hade jag väl dött av trötthet snart. Det känns både bra och dåligt på praktiken, men förhoppningsvis är det så i början och att det bara blir bra sen :) Jättetrevlig avdelning och så, men jag känner mig oehört off. Men antar att det är fullt normalt både på praktik och även nytt jobb man börjat. Börjar 06.45 imon, hej och hå!


Pirr i magen

Nu är det dags. Jag ska iväg på praktik om bara en liten stund. Riktigt nervös faktiskt. Och dessutom känner jag mig inte förberedd och redo, läskigt! Plötsligt känner jag mig hur okunnig som helst och är livrädd att min handledare ska undra hur jag klarat mig genom utbildningen så här långt.
Antar att de här märkliga känslorna är normalt, eller?

Tråkigt nog

Tråkigt men sant, jag vet. Bloggen har blivit lösenordskyddad. Hade en disskussion häromdagen men några personer angående dagens internetanvändning. Och tydligen finns det folk som stör sig på att andra bloggar. Och jag känner bara "men herregud!" Orka lägga ner tid och energi på att störa sig på vad andra gör. Blä!
Vet att många nya läsare hade hittat hit, och det är tråkigt att stoppa dem att fortsätta läsa. Ska försöka sprida löserordet så gott det går, för det är bara några få som inte är välkomna hit!

Kram på er!

Otäckt

Här sitter jag och har det bra :) Riktig skön och mysig helg på "hemmaplan". I fredags hade vi Idolmys hemma hos Pernilla, Dennis och Theoliten som för övrigt var hur go som helst den lilla gullungen! Igår, var det Johannas och min heldag. Massa ärende på stan och många shoppingkassar bjöd dagen på till en början, sen blev det julmarknad, gåsmiddag, lägenhetsflytt, och mys i nya lägenheten :) Hör ju, vad mycket bra helgen har bjudit på....Men... en sak som varit mindre kul var när vi i fredags skulle köra hem från Sjöbo. Plötsligt stod det ett viltsvin på vägen, och pang sa det! Sebastian han tack och lov få ner hastigheten ganska mycket så smällen blev inte lika hård som vi trodde den skulle bli. Svinet stod rakt framför mig men konstigt nog satt jag lugn genom hela krocken trots att jag såg hur jag var på väg mot djuret. Tror det var någon lugnande försvarsmekanism som sattes igång. Sebastian som körde var i en mindre chock efteråt "Jag var såå rädd att det skulle hända dig något", sa han.
Vi ringde polisen som sa till oss att inte gå ur bilen. En trevlig jägare kom och det visade sig att vildsvinet hade dött direkt, den låg nere i diket bredvid vägen. Vi klarade oss hur bra som helst, värre är det med bilen. Intryckt framtill på passagerarsidan, och längs sidan där vi drog med oss djuret under några meter. En extralampa krossades och den andra blev snedställd. Men tack gode gud att vi tog det lugnt på vägen! När vi efter nästan en timme kunde köra hem förändrades mitt lugn. Plötsligt fick jag en klump i halsen och magen. Jag såg framför mig vad som kunde ha hänt. Om vi t.ex. kört fortare eller fått möte när vi försökte svänga förbi vildsvinet.
Det läskiga i det hela var att jag redan innan på kvällen kände på mig att något sånt här skulle hända. Och när vi sa hejdå till Pernilla och Dennis sa de "Kör försiktigt, vi vill inte ha någon vildstek till middag" och Sebastian skojade om att han har extralampor  på bilen som är för bra för att förstöra så han skulle köra försiktigt. Men det gjorde han ju också, men saker kan hända ändå! Jägaren var glad iaf, han slapp leta efter svinet där mitt i mörkret och så fick han jo en god middag till farsdag :P
Tänk så snabbt allt kan hända!


Gött

Känns rätt gött faktiskt att rulla in med bussen i Malmö samtidigt som jag egentligen skulle ha slutat skolan. Osäker på om jag hade orkat en heldag!
Detta kommer för övrigt bli en bra helg, en bra uppladdning inför måndagens praktik :)

Min älskade norrman

Jag har länge sagt att jag ska gifta mig med en norrman, och nu säger jag det igen! :) Vi skulle ha slutat klockan fyra idag men eftersom de flesta i klassen gick hem en efter en under hela förmiddagen var vi inte så många som kunde fullfölja disskussionerna som skulle vara nu på eftermiddagen. Så vi som var kvar tog en snabb sammanfattning istället och fick sluta halv tolv. Många jublade, ja jag med, men störde mig otroligt mycket på att min buss till Malmö inte gick förän 17.25. Funderade på olika alternativ, ringa och fråga om jag fick boka om, chansa på att ta en tidigare buss och hoppas på att ingen skulle upptäcka det, spela dum och inte vara medveten om att jag hade fel biljett till fel dag...ja många olika sätt snurrade runt i mitt huvud. Och på något vis, med hjälp av min otroligt fina charm (måste ju vara tack vare den :P ) så fick jag åka med en buss 12.55 istället!, så här sitter jag nu. Och så norrmannen då då, chauffören. Otroligt go som skämtade glatt med mig om att jag skulle och inte skulle få åka med en tidigare buss. Förstod inte allt, men glimten i ögat hade han. Så får nog träna upp språket till mitt framtida äktenskap :P

Nej tillbaka till dagens resa då. Efter mycket fram och tillbaka bestämde jag mig sent igår kväll för att åka söderut i helgen. Hade lite Stockholmsplaner men efterom jag och SJ inte varit överrens de senaste dagarna sket det sig. Så nu ska jag istället hem och pussa lite på min pojkvän (som för övrigt också vill gifta sig med en norska. Kanske ännu en  anledning till att jag ska lära mig norska:P) och så ska jag ägna massa tid åt min fina Johanna. Från alldra första början fanns planen om att hon skulle komma till Göteborg istället, men att hon hade lite att göra med nya lägenheten och så. Men hon är ledig från jobb, och det händer typ aldrig, så nu äntligen ska vi ha kvallitétstid tillsammans. Finns visa saker som måste ventileras! Och jag hjälper gärna till med flytten :)

Och så är det fars dag i helgen också.....

Moyana Corigan

Trots min kvarvarande trötthet har min kväll varit riktigt trevlig. Trevlig och så där riktigt tjejigt. Var på smink- och kosmetik-party tillsammans med lite godingar från klassen. Ellens kompis Madelene tillsammans med hennes mamma gjorde en riktigt trevlig visning av deras företag och givetvis produkter för oss. Jag är nu drygt 400 kronor fattigare men är istället blivande ägare av body sea salt scrub, smink, body smoothie bronze mm. Ville egentligen handla mer men fick begränsa mig lite. Bättre att testa först och sen beställa mer. De tillverkar produkterna direkt på beställning så man kan vara säker på att få färska varor. Jag får varorna om några veckor, så håll utkik så ska jag allt tipsa er om något bra. Nelly.com är en återförsäljare som säljer detta företagets märke och om jag inte minns fel så ska BlondinBella redan nästa vecka lansera och sälja några av produkterna.
Kika gärna in på företagets hemsidan!

 


Verkligheten

Usch, jag hoppas innerligt att mannen i Malmö som är gripen är den skyldiga till skotten som tagit ett liv och skadat och oroat många Malmöbor. Han är på sannorlika skäl misstänkt, men man vet ju aldrig. Mordet som man också tror är kopplat till honom hände den 10 oktober förra året. Flickan som dog hette Trez. Jag minns när Pernilla ringde mig "Trez är död, hon har blivit mördad" sa hon. Jag var tvungen att fråga en gång till vad hon sa, och jag hade hört rätt. Veckorna därpå hängde Trez på löpsedlarna, jag vet hur jag rös när jag såg det och hur jag försikgt tog en tidning från stället i affären och gick med släpande ben till kassan. När jag stod i kassan trodde jag att kassören såg min dysterhet, jag ville iaf säga det till honom. Jag ville skrika och gråta rakt ut! Jag kände inte Trez så att vi hade en privat vänskap men vi hade jobbat ihop under ett tag och när man är från en liten stad känner man på något vis någon gemensamhet till varandra. Så jag antar att det var det som gjorde att jag påverkades på detta sättet. Jag har alltid förknippat mord med brottslingar. Inte med en oskyldig, fin tjej som alltid ville alla väl. En tjej som var på fel plats, vid fel tillfälle.

Nu har det gått över ett år. En man är gripen och för Trezs familjs skull hoppas jag att det är han som gjorde det och att han blir dömd. Att hitta gärnings-mannen är nog något av det viktigaste i ett sorgarbete. Igår var Trezs mamma med i ett inslag på TV4nyheterna. Jag blev kall inombords. Stackars mamman, och resten av hennes familj. Jag sänder också många tankar till Trez vänner som var hennes allt i livet, i livet som blev alldeles för kort....
Vila i frid!


.

Just nu är jag vääldigt irriterad på SJ! Massa idéer och planer, men det ser ut som om jag får stanna hemma i helgen. Känns precis som om det inte är meningen att jag inte ska ge mig ut på spåren. Allt är emot mig!
Och min trötthet har bara blivit värre och värre under dagen och speciellt nu långt ut på natten vilket förvärrar saken ännu mer. Riktigt arg! Den här sömnbristen fungerar inte i längden!
GodNatt!

Bloggläsare

Detta känns ju riktigt kul. Det är så här jag vill att en blogg ska fungera, en ställe där man får lämna sin åsikter. Och det var verkligen längesen eller ja jag minns faktiskt inte senast som jag brann så mycket för något som jag gjort för detta ämne. Och tydligen var det populärt. Men vad ska jag nu göra för att behålla er nya läsare? För uppenbarligen har många fler hittat hit nu och jag antar att det beror på just de heta hämnet som diskuterats de senaste inläggen. Men jag kan ju inte heller fortsätta i all evighet, det hade både jag och ni tyckt vad tråkigt.
Får väl hoppas på att jag kommer nära inpå något annat intressant ämne.
Eller vad säger ni? Hur har era läsare hittat till era bloggar, och vad skriver ni för att locka och behålla dem? Vad får er att stanna kvar på en blogg?

(Bild: Statistiken igår kväll, och ännu mer växte den ju senare det blev)


Konsten att hantera pengar



Tröttheten hänger tungt över mig. Flera kvällar i rad nu som jag varit vaken alldeles förlänge. Illa, illa. Egenltigen borde jag passa på att sova nu, nu innan praktikveckorna börjar. Halva klassen som precis varit ute berättar att det tar på krafterna att vara på praktik 35 timmar i veckan i sex veckor. Jag förstår det! Som praktikant kan man inte helt slappna av. Man är hela tiden på helspänd och alla sinnen är öppna eftersom man vill lära sig allt. Många intryck alltså som hjärnan och känslorna sen ska bearbeta. Dessutom vill man ju visa sig duktig dessutom så det gäller att vara på topp hela tiden. Har iaf fått tag på en på min avdelning nu, på måndag klockan ett är det dags. Då ska jag träffa min handledare och få schema och lite så, gud nåde dem om jag ska ha praktik ändå fram till precis julafton!

Igår när jag stängt ner datorn flög tankarna fortfarande åt "Ung och Bortskämd", som jag skrev i slutet av förra inlägget har jag ännu mer att säga. Inte nog med att de städar, lagar mat, diskar till sina barn utan de köper dessutom precis allt de pekar på. "Vill hon ha en jacka, två eller tre köper jag det till henne", sa en av föräldrarna. Och inte nog med att de får pengar av sina föräldrar, de snor också! En kille som skulle hämta mammans kort i plånboken, tog dessutom lösa pengar. Oförskämda jävla unge!
Redan som elvaåring ville jag ha hand om min ekonoomi, jag längtade till den dagen då jag skulle fylla 13 eftersom det var sparbankens gräns för att få skaffa ett bankomatkort. Till att börja med fick jag några hundralappar i månaden och fick så smått börja handla saker själv. Självklart hjälpte mamma mig men de lite dyrare sakerna och hon var alltid en god rådgivare när jag var osäker till något köp. Visst har jag varit ledsen ibland att jag inte fått eller själv haft råd till alla de där dyra populära märkeskläderna men de gånger jag kände att jag hade tillräckligt med sparpengar kunde jag själv köpa vilket kändes väldigt bra.
Redan några år innan hade min månadspeng varit skifftande beroende på hur mycket jag hjälpte till hemma. Jag hade en lista som jag fyllde i varje månad som gav mig olika poäng och i slutet av månaden räknade vi ut hur mycket jag tjänat. Jag hade alltid en grundmånadspeng men om jag ville ha mer, var det bara till att jobba på :) Detta kanske låter som ett slaveri och visst var jag inte alltid glad att hjälpa till men nu i efterhand när jag ser tillbaka är jag väldigt tacksam. Uppgifter som att slänga soporna, klippa gräset, hänga tvätt o.s.v. känns som en självklarhet att hjälpa till med oavsett om man får betalt eller inte.
Tack vare allt detta har jag sedan ganska liten varit medveten om att pengar inte växer på träd. Jag har alltid varit sparsam, inte snål, men alltid tänkt en extra gång när jag ska köpa något. Har också lärt mig att titta efter extrapriser o.s.v. Dessutom började jag tidigt lära mig att pengar tjänar man, de får man inte. Jag sålde jultidningar, majblommor mm. Plus att jag senare också insåg vikten av att ha sommarjobb på sommarloven. Att tjäna egna pengar och veta att det är en själv som köpt sina saker är en underbar känsla tycker jag!
Vem vet, mina föräldrar träffades på bankens personalfest, kanske är det så att det finns en lite ekonom inom mig :P

Sen har jag också haft turen som haft en mamma som betalt mitt körkort (om jag inte rökte), sparat pengar i olika fonder som växt sig allt större och som jag sedan vid olika tillfällen har fått. Så visst har jag också fått pengar men känns som om jag vet vad pengar är till skillnad från ungarna i TVprogrammet. Sen det mamma gett mig mest av är kärlek, och kärlek kan inte köpas av pengar! Dessutom har mamma alltid prioriterat resor framför dyra märkesvaror och tack vare det har jag fått chansen att se otroligt många olika länder och ställen på vår jord, något som jag kommer bära med mig i hela livet! Tack mamma! <3

 


"Är du en vuxenbebis"

Jag kan inte hjälpa det, men det blir ännu ett inlägg. Tittade precis på debatt som handlade om det heta ämnet just nu, "Ung & Bortskämd". Några av ungdomarna samlades tillsammans med sina föräldrar plus några tack och lov vettiga människor. Psykologer, arbetsgivare, andra ungdomar m.fl. som hade ritkigt bra saker att säga till de stackars familjerna.
En sak jag reflekterade över, okej att föräldrar lagar mat till sina barn. Se på fågelungarna, men vad jag insåg nu var ju att föräldrarna faktiskt enbart gjorde mat till barnen, och lät de äta själv. Aldrig att de åt tillsammans...

Kunde inte undgå att skriva ner lite av det som sades:

Vad är det dina föräldrar gör för dig? Svar: Vad de gör, vad är det de inte gör?
Tack för att du iaf är medveten om att du är så fruktansvärt bortskämd och curlad!

Mamma kan du hjälpa mig, jag har för långa naglar!
Kanske dags att klippa dem eller faktiskt lära dig göra saker och ting trots att det ända som har betydelse är ditt utseende.

Hon kan ju inte städa. Jo det kan hon, hon har mammas arvsanlag
Jo men tjena, och bara för det så vet man hur man ska göra. Och när är det dags att visa det?

Vänta lite, jag förstår inte vad folk menar när de säger att jag missar vuxenlivet. Vad är det som gör mig mindre vuxen om jag inte städar? Om jag skulle städa hemma hade jag inte dansat, och då hade jag inte bloggat och inte gjort det jag vill göra och då hade jag gått miste om det istället.
Hrmm, hur tänkte du där flicka lilla? Jag och som så många andra, tränar, bloggar, umgås med kompisar, pluggar, jobbar och Städar! Vi klarar det, vad är det som får dig att inte göra det?

Jag har väl gått skolan och lärt mig läsa. Den dagen jag ska laga mat kan jag väl läsa i innehållsförteckningen. - Oj om det bara var så enkelt. Sen har ju inte den här debatten bara att göra med städningen utan delaktigheten i en familj överhuvudtaget, tacksamhet och hjälpsamhet!

Har du någon tvätt vill jag att du droppar det i hallen som vanligt, så ger jag mig av om ungefär en kvart
Hör du inte bara själv hur det låter?

Tidskrävande att städa och göra andra sysslor
Va fan, vill ni inte att era föräldrar ska ha ett värdigt liv? När ni själva blir föräldrar ska ni då också lägga all er fritid åt sidan och passa upp era barn istället?

Vad är det för fult av att ta hand om sina barn, vad är det för dåligt med det? ...Vi tycker ju om våra barn.
Att hjälpa sina barn kan ju ha olika betydelser. Jag har också alltid fått hjälp, men jag har också lärt mig att hjälpa mig själv. Betyder det då att jag inte är lika omtyckt bara för att mina föräldrar inte har passat upp mig 24/7?
Min födsel var en efterlängtad sådan. Mammas stora mål i livet var att hon skulle få barn. Fyra månader innan min beräknade födelse fick hon blödningar. Ännu ett barns liv var på väg att försvinna. Hon blev inlagd, i två månader låg hon stilla. Rörde inte en fena, hon ville att jag skulle överleva. Två månader kvar till beräknad födsel gick det inte längre. Läkarna hade planneringsmöten. Skulle hon föda varginalt, skulle det göras ett snitt eller skulle de avvakta lite till. Mamma var rädd, allt hon ville var att jag skulle överleva, och hon kände på sig att jag inte skulle göra det om hon skulle ligga stilla i ytterligare två månader till. Det hade hon varit med om förut. Tänk er, hon har vid tre tidigare tillfällen fått missfall. Nu blev det kjesarsnitt. Jag kom till världen. Mamma vaknade upp från narkosen. "Lisbeth, Lisbeth, du har fått en dotter" hörde hon en svag röst säga. Bakom rösten hörde hon ett litet pip, det var jag. Vi var tillsammans för första gången, och vårt band har sen den dagen varit otroligt starkt.
Nästa mål i livet var att jag skulle bli ett självständigt barn som växte upp och som småningom skulle bli en ung vuxen kvinna som klarar stå på egna ben. Mamma har sagt det till mig, det målet har hon nått nu. Jag är glad att mamma hade den inställningen till min uppfostran. Mamma har tagit hand om mig på bästa möjliga sätt, till och med curlat lite ibland. Men att hon skulle göra som föräldrarna "Ung och bortskämd" har aldrig funnits på kartan. Betyder det då att hon inte tycker om mig? Nej för att se tillbaka på vår historia så vet jag, jag är mammas allt, har alltid varit och kommer alltid vara! Trots att jag handlat, städat, lagat mat och hjälpt till där hemma!

Tack, jag var tvungen att ventilera lite till! Känns till och med som om jag skulle kunna säga lite till.

Hej mitt vinterland

Verkar som om föregående inlägg lockade, fler läsare än på länge och en del intressanta kommentarer. Fortsätt så! :)
Idag kom vintern, snön låg fint på marken när jag vaknade så dagen till ära invigde jag nya vinterjackan. Hur varm och mysig som helst! Och i detta snö- och blåsväder var den välbehövlig. Förra året kom snön i mitten av december, vilket jag tyckte var ovanligt tidigt. Men iår kom den alltså redan den 9 november. Var tog hösten vägen? Men tackar vet jag snöig vinter istället för en regnig höst som Göteborg är väldigt känt för. Hur har vädret varit i resten av vårt avlånga land? Verkar som om vintervädert nått oss alla. Och hur känner du för det? Lika positiv som jag? :)

Kvällen har bjudit på ett svettigt roligt Zumbapass och nu antar jag att det blir till att sitta i soffan i stort sett resten av kvällen. Gillar verkligen hemmakvällar, men tack och lov verkar jag ha hittat fram träningsmotivationen igen. Bra kombination, träning och återhämtning!

Är det detta vi kallar "dagens ungdom"?

Men hjälp! Vad var det för program jag halkade in på. "Ung och bortskämd" på Svt1 klockan åtta. Programbeskrivningen lyder: "Tio unga människor, vars föräldrar har gjort allt och lite till för dem, ska bo tillsammans och klara sig själva. De kan inte tvätta kläder, laga mat eller städa och nu har föräldrarna fått nog. Den som tar minst ansvar röstas ut - av föräldrarna. Den som är kvar efter åtta veckor har inte bara vunnit kunskap och självständighet utan även en jordenruntresa."

Det är skrämmande, finns det sådana här människor? Och vems fel är det? Jo föräldrarnas. Ett citat från en av föräldrarna "Jag kräver inte att Paulina hjälper till här hemma, livet är ändå redan så hårt" Men hjälp, vakna upp! Hur länge ska du dölja verkligheten för ditt barn?!? Vissa av ungdomarna hade flyttat hemifrån men trots det var föräldrarna där dagligen och tvättade, lagade mat, handlade och städade. En stackars mamma, nej inte stackars för det är hennes eget fel pendlade till sitt barns lägenhet varje morgon för att servera frukost. 6 mil, enkel väg, varje dag! Hjälp igen! Ingen av ungdomarna tjänade heller egna pengar, utan handlade på pappas och mammas konto. Trodde typ att uttagsautomater bara är ett hål i väggen där det kommer pengar om man sticker in ett kort. Jisses!

Jag satt med uppspärrade ögon och gapande mun under hela programmets timme. Blev nästan arg på de jäkla ungarna, vilka uttryck de sa. "Jag städar inte för det är tråkigt", "Dagens samhälle är uppbyggd på att man måste jobba, typ jobba ett halvår för att ha råd med en Greklandsresa. Jag hade hellre skrapat en lott och iaf sluppit jobba i 25 år", "Jag städar inte mitt rum, för mitt rum är en del av huset och mamma städar huset". Men hallå, var tog delaktigheten vägen. Jag är kanske sjukt konstig, vem vet, men jag är uppväxt med att man hjälps åt, med allt i en familj!
Och ännu värre, ingen av ungdomarna var tacksamma!

Jag vädjar till er alla föräldrar, gör inte så här mot era barn, det är ingen som vinner på det i längden. Ni kommer jobba ihjäl er och era barn kommer aldrig lära sig vad livet innehåller.

Såg ni programmet? Annars tycker jag starkt att ni ska kolla på SVTplay!
Skriv gärna en kommentar, hade varit  intressant och se era åsikter. Och även om ni inte sett det, skriv vad ni tycker  om uppfostran. Var går gränsen för bortskämdhet och hur mycket eller hur lite ska man göra för sina barn?

Tiden går fort

Måndag, ny vecka, och jag går in på årets sista skolvecka. Det är sjukt vad tiden går fort. Om sju veckor är det jul! Jag älskar jul, men tycker allt att tiden går skrämmande fort. Satt och funderade på vad jag gjort i höst, 10 veckor har gått sen skolan började igen och det har gåt så fort så jag knappt hunnit reflektera på vad som hänt. Visst är det så att ju äldre man bli, ju snabbare går tiden? Skrämmande tycker jag, jag är bara 21 år och tycker att tiden springer förbi, hur blir det när jag är 41 eller ännu värre, 61 då kommer man knappt hinna blinka innan det är nytt år igen.

Hur kan det då vara årets sista skolvecka när vi bara precis gått in i november? Jo, nästa vecka är det dags för mig att ta på mig den vita skjortan, sätta på mig namnskylten och gå in i verkligheten. Dags att utföra allt det teoretiska praktiskt. Sex veckor på en meicinavdelning på Göteborgs största sjukhus, Sahlgrenska. Spännande, spännande! Konstigt nog har jag inte fått något schema eller information men har mailat enhetschefen så hoppas på svar snart, annars får jag lyfta luren.

Nu blir det skola, tre timmar och vi har en förvirrad handledare så undra hur det kommer gå. Kommer lösa sig på något vis antar jag.

Take care!

Helgen med stort utropstecken!

Vilken bra helg. Superlyckad fest i fredags och sen mys med fina människor, härligt väder, goda restaurangbesök, bio, prommenader och fikor resten av helgen. Inget som kunde varit annorlunda och bättre faktiskt :)
I lördags förmiddags var det dessutom styling här hemma. Kusin skulle på någon slags fin tillställning/bal och Veronica tillsammans med lite hjälp av mig fick äran att fixa hår och smink. Fint resultat också, om jag får säga det själv :)

Kvällen har spenderats i soffan med bl.a. årets första glögg. Dessutom fick vi lust att se Tzatsiki, morsan och polisen, vilket var en bra idé för gud vilken söt och gullig film det är. Får bli andra filmen en annan kväll har vi redan bestämt.

Hoppas ni också haft en bra helg folks!

Sussa sött mina vänner! <3

 


Halloweenbilder


Det nalkas fest

Här händer det då inte mycket, nej inte på bloggen med det betyder nämligen att det händer mycket i vardagen. Tenta i måndags, hela skoldagar de andra dagarna i veckan också så är jag fullt upp i planering och fix inför den stora Halloweenfesten. Det kommer ett trettiotal vänner från di olika håll imorgon kväll för att ha en läskigt rolig kväll tillsammans. Storhandlade (utan bil, men med dramatenvagn och spårvagn), och bakade nio pajer igår, knådade fram ett 150 tal bullar, hackade grönsaker, kokade pasta och skrev snapsvisor idag och imorgon blir det till att fixa det sista med maten, duka, pynta, leta bord och stolar, och klä ut sig!! :) Och utöver det går jag i skolan till halv fyra. Tror ni min tid räcker till?
Visst är det stressigt, men jag har koll och jag älskar att ställa till med fest!
Och ännu bättre känns det när stämningen bland mina vänner redan är i topp, kan det bli bättre!?!

Men nu måååste jag sova!
Sussa sött mina vänner.


Uppochnerframochtillbaka

Jepp då var det måndag igen, och jag är "tillbaka till verkligheten" som vi sa igår när vi svängde in på vår gata i Göteborg efter en trevlig helg i Skåne. Men är detta min verklighet? Jag är inne i en period när jag tänker mycket och just nu är det jobbiga frågor som åker runt. Vem är jag? Var hör jag hemma? Vems eller vilket liv lever jag? När jag är hemma i Ystad känns det som mitt liv, när jag är här i Göteborg känns det som om det är här och med detta jag trivs. Jag har skrik och panik i själen! Jag känner mig halv! Som om jag är två olika personer, med två olika liv!

Men nu ska jag iaf iväg till skolans verklighet, tenta om en timme. Jag hoppas att detta lugn jag infinner mig i medför att tentan går bra också. Känns nästan läskigt att vara så här förberedd och lugn inför ett prov, men det är bra...antar jag.

Take care!


RSS 2.0