Gårkvällen med utropstecken!


Och gårdagen blev så bra som jag trodde och hoppades på. Jag körde in till Malmö vid fyra tiden, den nervösa med glada lumpen i magen höll i sig men ändå kändes det så himla bra. Jag skulle träffa min syster. Jaha, tänker ni, det var väl ingenting. Men jo det var verkligen någonting. Mycket p.g.a. mannen som jag skrev om här men även p.g.a. andra privata skäl har vi genom åren inte haft särskilt bra kontakt. Vi räknade ut att det måste vara fem eller sex får jag säga jäkla år sen vi senast sågs. Och jag har saknat henne och min andra storasyster varenda dag sen dess, och ja även de åren innan. 

Först började vi med att upptäcka en likhet och insåg att vi faktiskt kunde vara systrar hehe (svårt för att bestämma oss). Skulle vi fika eller äta på restaurang? Hur som helst, vi tog oss vars en god sallad på en restaurang på Lilla tog och det var hur mysigt som helst. Vi fortsatte sen mot Entré och körde en omgång bowling och efter det körde vi till Pilldammen för att se Allsång men vi hade inte räknat med så mycket med folk och eftersom vi dessutom var en halvtimme försenade kunde vi glömma att komma så långt fram så att vi såg scenen :P

Jag älskar mina systrar trots att jag inte känner dem utan och innan, men jag hoppas att det här är början på en livslång hållbar vänskap, kärlek och systerskap! <3 Vi har mycket att ta igen.

 


Glada planer

Det här kommer bli en bra dag och kväll, det känner jag på mig! :)
Först nu på dagen kommer Johanna hit med trevligt sällskap på veckans enda lediga dag. Jobbet ringde och frågade om jag kunde jobba ikväll, jag sa att jag inte kunde/ville avboka mina andra planer ikväll så jag tackade nej.
Jag har en nervös men glad klump i magen! Mer får ni höra sen, men kan säga att det ska kommer bli ett kärt återseende! :)


Money, money, money

Tror inte jag har lärt mig hur det är att vara fattig student eller alltså, jag tänker inte på att jag borde vara och tänka så. Jag glömmer lixom bort det. Är iaf van vid att mitt bidrag och lån från csn kommer in en gång i månaden. Haha hur låter det egentligen? "Jag lever på bidrag och lån" . Men nu i sommar har jag ju inte ens fått de pengarna och någon lön för de två veckorna plus introduktion har jag inte fått ännu och inte kommer det bli särskilt mycket heller. Ändå har jag, hör och häpna. Slängt iväg nästan 15 000 kronor under juni och juli månad. Och då är inte mina två hyror i Göteborg medräknade. Blev chockad när jag precis upptäckte att jag hade minus 247 kronor på kontot och räknade på det. Hjälp! Tackar vet jag skatteåterbäringen som jag fick där i början av sommaren. Pengarna som jag trodde jag skulle tjäna och spara i sommar kan jag ju glömma, det blir till att fylla på sparkontot igen.
Slut på shopping, slut på roligheter! Nej jag vill fortsötta leva. Så länge jag inte är pank så betalar jag vad det kostar för att känna sig hindrad för att göra roliga saker p.g.a. pengar är inget kul alls. Jag lever här och nu, om inte annat så får jag väl leva på havregrynsgröt till hösten :)

Men iaf, jag måste börja tänka till en extra gång innan jag ska handla något och kanske börja fundera på ett extrajobb undertiden jag pluggar... vi får se, ännu har jag inte gått under i alla fall!


Kroppsligt

Träningssugen!!
Men min kropp säger emot... har i princip inte kunnat träna på nästan två månader. En förkylning har avlöst den andra och där mellan har det funnits massa astma och allergi. Just nu har jag ont i halsen, en vecka imorgon utan att ha släppt något alls nästan. Och är det inte det så är jag täppt i luftrören var, varannan dag. Har iof trotsat mitt mående och sprungit och åkt rullor några gånger men det är inte vettigt för fem öre.
Min tanke var att jag skulle jogga minst tre gånger i veckan under hela sommaren dels för att komma i form, behålla den konditionen jag byggt upp och hålla igång för att inte gå upp i vikt som alla andra somrar. Dessutom var mina träningsplaner tänkta till att träna inför iFORM-loppet i September som är en mil lång! Jag har aldrig sprungit en mil så där rakt upp och ner (eller jo, vid orienteringstävlingar när jag sprungit bort mig :P) och hade därför tänkt träna upp ordentligt.
Nu känner jag mig stressad, och rastlös. Snälla jag vill vara fysiskt aktiv NU!!


En fortsättning

En nystart fick betyda lite designförändring också :)
Hur känns det då att börja uppdatera igen då? Jag känner mig inte helt bekväm. Tror jag kör på en mjukstart, uppdaterar då och då istället för flera gånger om dagen. Tror dessutom att jag iaf till en början inte kommer ha bloggen som en dagbok som det lätt blir. Det är för sorligt att veta om varandras liv till punkt och pricka, samtidigt som det är det vi vill läsa. Självklart kommer jag fortsätta följa mitt bloggmotto "Mina tankar och upplevelser i text och bild" men kanske lite mer betoning på tankar och så självklart lite godbitar från upplevelser värda att nämnas.

Ikväll har jag haft det mysigt, Johanna och jag bestämde lite spontant att ha en liten minikräft- och räkskiva. Mumsigt värre kan jag medela. Underbart att njuta av kvällssolen ute på uteplatsen, å jag älskar sommar speciellt med betydelsefulla vänner!

Take care!


Barnafödande

Men sluta nu mitt känslosamma jag! Sitter och gråter igen, men nu för en lycklig sak. Tittar på Sjukhuset på TV och det handlade om en förlossning som efter mycket tufft och kritiskt arbete tack och lov slutade fint. När jag såg bebisen kände jag tårarna i ögonvrån. Jag är bara såå glad att jag hittat vad jag "vill bli när jag blir stor", och att jag redan nu är en liten bit på vägen. Längtar som bara den efter att få vara med på en förlossning på riktigt! Min egen eller någon annans, eller ja såklart både och :)

Har varit och jobbat några timmar idag, och nu ska jag se vad jag hittar på med. Ska iaf utnyttja mina lediga stunder så mycket jag kan iaf för jag har insett att jag inbillar mig att mitt sommarlov och leidighet är så gott som över bara för att jag jobbar igen. Men icke, gäller att ta vara på de lediga dagarna eller halvdagarna!

Nu är reklamen slut, ska återgå och drömma mig frammåt i tiden :)


Stark och skör

Känslosam är vad jag är, först vill jag gråta för att jag känner mig ensam sen vill jag gråta för att jag känner att jag inte räcker till för alla som jag vill räcka till för. Ibland gråter jag för andra saker. Det är som jag spricker där inne. Och det vänder på några sekunder. Idag har varit en bra dag, tillbringade några timmar nu ikväll hos Johanna, hur mysigt som helst. På vägen hem känner jag för att köra ett varv inom centrum, se min lilla stad och faktiskt njuta av den.
Vad händer? Vad gör jag? Var kör jag? Varför väljer jag den vägen jag väljer? Kommer på mig själv att jag är på väg mot en speciell gata, med ett speciellt hus. Han bor där, jag kör förbi, jag tittar in, det lyser, jag ser rörelser, där inne sitter några och har en vanlig vardagskväll, det ser hemtrevligt ut. Jag börjar gråta. Fan! Det sticker i mitt hjärta.
Så nära men ändå så långt borta. Vem är du? Vem är jag? Och vem är vi? Är det så här det ska vara? Du har ditt liv, jag har mitt och mycket mer än så vet vi inte. Jag plågas.
Jag tänker inte på det och dig så ofta men så får jag sånna här slag i huvudet ibland, men varför tog jag denna vägen idag och varför valde du den där vägen i ditt liv?

Tänk vad lite text kan göra. Nu känns det bättre. Jag vet att jag skriver i koder och jag vet att det inte är kul att läsa. Det handlar inte om någon gammal vän eller pojkvän. Ni behöver inte veta vem det är, vissa kommer ha sina gissningar, några kommer ha rätt, andra fel. Men det spelar ingen roll, jag har fått gråta och jag har fått skriva av mig, det är huvudsaken.
Tack!


Känslosamt

Då var det slut på ledigheten, imorgon börjar jag jobba igen. Men jag kan med glädje säga att mina två veckors semester från sommarjobbet har varit underbart långa. Hunnit med så många olika saker så därför känns det som så mycket längre. Ska bara jobba tre veckor, men det skrämmer mig eftersom det betyder att sommarlovet då börjar gå mot sitt slut. Sommaren som jag längtade såå efter och så wipps är den över. Typiskt.

Börja redan känna att det snart är dags att återvänta till mitt andra hem. Blandade känslor och tankar. Jag saknar mitt Göteborg samtidigt som de här sommarmånaderna hemma ihop med Sebastian har varit så mysigt, så rätt, så bra. Mitt första år i Göteborg gick känslosamt upp och ner, känner att jag inte riktigt vill ha det så igen eftersom det vid vissa tillfällen var riktigt jobbigt i hjärtat. Känns som om det blir att börja om igen men känslor, tankar och allt vad det innebär....
Och inte alls kul att jag redan börjar få lite smått "flyttfeber".

Ja, tänk på livets alla val, hur vi än gör så hade det alltid funnits andra vägar att ta.

Nu ska jag sova, ensam. Sebastian är med grabbarna på Öland. Känns tomt, hjälp detta blir verkligen jobbigt att flytta ifrån varandra igen.

Sussa sött mina vänner!


Fint

Jag har kanske ändrat mig, jag kommer kanske tillbaka. En sak jag kommit fram till är att det inte alltid är själva bloggandet jag saknar utan sammhörigheten med andra bloggare. Det känns t.ex. konstigt att kommentera någons blogg och underteckna med min då jag inte skriver. Samtidigt vill jag ju få svar på mina kommentarer. Nu är det självklart inte enbart för detta jag tror att jag ska sätta igång så smått med skrivandet igen, nejdå.
En sak som fick mig att sluta skriva har att göra med att jag började inse hur dagens sociala liv ser ut. Hörde ofta om jag berättade saker och ting "jag vet, jag läste det på bloggen". Och då känner jag bara ibland, men hjälp! Vi måste ju kunna fortsätta snacka med varandra. Sen är bloggens värld underbar hur man kan "lära känna" nya personer och hålla sig uppdaterad av de personerna som står en nära men som man av olika skäl inte träffa så ofta. T.ex. när jag bor i Göteborg under skolåret och känner mig ibland långt ifrån mina nära och kära "där hemma" i söder.

So on, so on....

Gotland då!? Underbart! Kunde inte blivit bättre. Hur mysigt som helst. Fint väder och allt! :) Cykelturer på fårö, solnedgångar över raukarna, sol och bad, Visbystadsvandrning m.m. m.m. Och allt tillsammans med Älskot mitt!

Nu är jag hemma igen, eller nej sitter faktiskt för stunden hemma hos Pernilla. Jag aggerar barnvakt åt Theo när föräldrarna är på Pinkkonsert i Göteborg med en natt i min lägenhet. Han sover sött nu men innan idag har vi myst och busat hemma i Ystad och i Löderup tillsammans med nyfödda lille Philip.

Nu är jag trött och sängen kallar vet ju inte när liten vaknar imon heller,

Sussa sött mina vänner!


Bebismys!


Tillbaka!?

Det här känns ovant. Tror jag har uppnått mitt längsta blogguppehåll någonsin och faktiskt jag har inte saknat det något särskilt. Men så nu fick jag bara lust för att skriva några rader. Jag lever och njuter av mitt sommarlov och semester. Riktgit härligt att ha både sommarlov och semester från sommarjobbet.

Inte lönt att skriva långa uppdateringar om vad som hänt de här veckorna men jag kan ju nämna soliga dagar i Löderup, segling på västkusten, grillkvällar, ljumna sommarnätter och i eftermiddag beger vi oss mot Gotland. Myys.
Och igår hade vi en rolig kväll, skrattade konstant i över två timmar till Sunny Standup med Johan Glans, Özz Nûjen, Hasse Brontén, Ann Westin, Soran Ismail, Karin Adelsköld och Christopher Linnell på scenen. Inte helt fel att vi satt på andra raden heller och kunde se alla skämt på nära håll :) Efterfesten fortsatte sen på Öja krog och även komikerna hittade dit :p Och då började självklart min kändiskåthet visa sig, jag är knäpp jag vet!

Nej nu avrundar jag, får se när nästa uppdatering kommer och om någon la märke och gillade min lilla come back här.

Take care!


RSS 2.0