O-ringen, en orienterares upplevelse

Jadå, O-ringen är avklarad. Och jag är mycket nöjd faktiskt. Med tanke på mina dåliga förutsättningar så blev en 38:e plats en väldigt trevlig överraksning :)
Och som jag hoppades på bjöd även årets sistakväll en sort för sig själv. Den bjöd på sina gobitar. Förr har vi träffat på fulla engelskmän, kriminella indianer och galna norrlänningar. Iår var det dags att träffa Europa. Iaf var vi på väg mot Italien när vi skulle på förfest. Och fram kom vi :) Och bland de chamerande italienarna fanns folk från alla olika hörn här i Europa, men att jag och Pernilla var svenskar tyckte de var jättekonstigt. Haha, hallå, har ni missat något? Men ni är faktiskt i Sverige :P

Haha, tack för den här kvällen och även för den här veckan :)


De här härliga orienterarna är värda att visas upp!
Pernilla, Jonas, Lola och Frida :)


O-ringen nästa

Vet inte vad jag ska skylla på eller om jag kan skylla på något men jag vet att jag är väldans dålig på att skriva blogg nu för tiden. Och bättre kommer det då inte bli eftersom jag om en stund ska ge mig iväg på lite "semester" eller vad man kan kalla det. O-ringen väntar i Sälen. Semester eller inte? Det är frågan. Men oavsett så brukar O-ringen alltid bli en succé.

För er som inte vet vad O-ringen är så skulle man kunna ge den namnet "Världens största orienteringstävling". En tävling som varar fem dagar i sträck varje sommar på olika plaser i Sverige. Och iår är det alltså Dalarnas tur. Oj,oj,oj hur ska min otränade kropp orka ta sig upp på de höga fjällen?? Det återstår att se, jag lovar ingenting men ska försöka rapportera :)

Mina orienteringsskor ligger ju så gott som på hyllan resten av året men när det väl är O-ringen snöras dem på och mina ben springer iväg. Skoskav till tusen ger dem mig, men det kan kvitta. O-ringen är ett måste, orienterarens höjdpunkt varje år. Och om inget annat så hoppas jag att jag belönas med en rolig avslutningskväll sista kvällen. På något underligt vis brukar jag och Pernilla min orienteringsvän alltid lyckas hamna på de mest märkliga ställena sista kvällen. Så varför skulle det se annorlunda ut iår? Nej det har jag inget svar på, så vad säger du? Vi satsar på någon liknande kväll igen :) !?

Sköt om er gott folk!

Och vet ni, jag är glad. Jag har inte ont i tanden längre...(iaf inte för tillfället). Jag har nämligen drabbats av tandrotsinflammation och den kommer inte vara färdigläkt förän den 10 september. Pust och stön! Men som sagt, nu värker den inte så det så :)

Och en speciell rad till Johanna. Du ska veta hur mycket medlidande jag ger dig för allt. Att det där skitet drar med sig att du inte kan åka iväg på den efterlängtade resan. Usch och fy! Jag önskar dig allt hopp att du slipper alla besvär och kan leva livet fullt normalt! <3<3

Fotboll

Ikväll gjorde jag något som jag faktiskt inte har trott skulle hända igen. Jag tränade på en fotbollsträning. Kan ni tänka er? Jag sprang på en plan, hade en boll vid mina fötter, passade, dribblade, sköt och sist men inte minnst hade jag väldigt kul. Har på senare tid insett att jag inte trivs när jag sitter som en lat potatissäck här hemma, så ikväll skulle jag se om det kanske var just fotbollen som jag saknade.... och jag har funnit svaret...
Bollen är rund som jag brukar säga. Allt kan hända. Saker och ting ändrar sig.

telfoner..suck

Jag kan få damp på min telefon. Gick och köpte en ny för att den förra var ännu dummare i huvudet! Men vad fick jag för det? Inte en fungerande telefon iaf. Tydligen flyger det runt sms i luften för ibland kan jag varken skicka eller ta emot sms. Och ringa till mig kan också vara en utmaning eftersom det inte kommer fram några signaler till mig.

Vill ni ha tag på mig så kämpa på, litar inte på sms:en så ring hellre om det är jätteviktigt. Kan det dröja så kanske jag får ett sms en vecka försent eller något.

Jag säger då det, de gamla hederliga Nokia 3310 var så mycket bättre. Batterierna höll och de fungerade! Eller vad säger ni?

Ush!

Jojo

Undra hur det känns att katt vara en jojo? Jag tror jag vet. Jag känner mig som en. Du vet en jojo som går på ett band, upp och ner, ner och upp. Ibland är ja på topphumör, ibland på väldigt dåligt humör. Jag kan vara glad när jag plötsligt blir ledsen. Jag vill skratta, jag vill gråta. Det känns så ofta som om jag bara snurrar och inte vet vad som är upp och ner.

Har även kommit fram till att min kropp fungerar som en jojo. Min vikt snurrar verkligen som en jojo, eller ja den gjorde. Just nu känns det bara som om någon har slutat joja och håller kvar jojon i handen, hårt hårt och vill inte släppa taget. Jag önskar att handen släpptes och jojon flög ner, och sen önskar jag att det blev en knuta på snöret så att jag blev kvar där nere. Där nere där jag trivs med min kropp. Där nere när jag inte blir deprimerad så fort jag ser på mig eller på siffrorna på vågen. Jag önskar att jag som så många andra inte hade behövt tänka på vad jag stoppar i mig. Jobbigt att alltid, gå upp, ner, upp ner. Kan man bli normal och nöjd?

Det snurrar verkligen rundor, så nu slutar jag spekulera och säger Godnatt!

RSS 2.0