morfar <3

"Ska jag dö nu? Gör det ont?"
Det var dina sista ord du lämnade kvar på denna jord. 05.30 imorse somnade du ifrån oss.

Det går inte med ord att förklara för någon hur mycket du har betytt för mig, morfar. När jag var liten och blev passad hos dig och mormor var det Du som bytade blöja på mig, det var Du som lärde mig fiska, det var Du som lekte med mig, det var Du som hjälpte mig att bli frisk när jag var sjuk, det var Du som visade mig en massa saker, det var Du som hela tiden tog dig tid till att vara med mig.

Genom alla år som jag och dina andra tre barnbarn har kännt dig har Du visat all din kärlek. Alla uppfinningar du gjort för vår skull, allt för att visa hur mkt du älskade oss. Som små visade vi nog inte vår kärlek till dig men vi hoppas alla att du vet att du alltid betytt så mycket för oss!

När jag blev äldre blev jag inte längre passad av dig men du fanns ändå där hela tiden. Det var Du som stöttade mig i allt. Du gav mig tips och idéer om såväl skolarbeten som olika sätt att göra mål på fotbollsplanen. Vad Du än sa och gjorde värmde det.

Det var Du som trots ditt illa tycke om djur tog hand om mina katter månad efter månad, år efter år. Bara för att hjälpa mig när jag blev allergisk och vägrade gå med på avlivning. Bandet mellan dig och katterna växte allt mer och när Celma dog var det första gången jag verkligen förstod att de hade fått en betydelse i ditt liv. Cimba och du levde vidare och ni två blev som ett. Det låter kanske konstigt men cimba går där hemma nu och är helt förtvivlad, men jag lovar dig morfar. Vi ska fixa ett så bra hem som möjligt för honom.

Du har varit så stark morfar. Döden har hela tiden, sakta men säkert ätiti upp dig inneifrån. Så mycket du stått ut, så mycket som du kämpat mot och så mycket du klarat dig igenom. Du har varit din egna hjälte! Och jag önskar att jag en gång i tiden kommer vara lika stark som du. Hela tiden jobba mot alla motgångar och varje gång klara sig igenom det. Du var en kämpe!

Vi vet alla att livet har sitt slut, och ditt liv kunde knappt sluta bättre. Du fick för två veckor sen uppleva dtt förstfödde barnbarns bröllop. Du var så underbar att se på bröllopet och dina glädjetårar gick rakt in i våran hjärtan. På något vis fick du avsluta ditt liv med att vara med oss. Släkten. Först en jättemysig julafton i stugan som du själv byggt. En julafton full med underhålling och skratt med släkten. Vi trivdes allihopa, precis som vi alltid gjort. på något vis var det något som sa till mig att det här var sista julen med dig. Jag såg hur liten och ynklig du såg ut när du somnade vid bordet.

När jag senare på kvällen körde dig hem och du tog mig i handen kunde jag knappt hålla tårarna inne. Du grät också för att du tyckte att du ställde till med förmycket besvär för oss och jag försökte förklara att det inte alls var så. Efter alla år som du ställt upp för mig och oss andra var det en sjävklarhet att hjälpa dig. Du kramade min hand så hårt och jag insåg att det här nog var den sista julen vi skulle fira tillsammans.

Dagen efter julafton var ditt livs sista dag. Juldagen. Vi trodde inte du skulle orka men du kom hit till oss. Du fick komma till havet som du älskat så länge jag levt. sen fick du komma hem till oss och fastän att du mest satt i förtöljen och småsov kände du gemenskapen med oss. Du fick vara med släkten en sista gång.

I morse när jag vaknade förstod jag av någon konstig anledning att allt inte stod rätt till, mamma kom in och satte sig på min sängkant och berättade att du inte längre fanns. Våra tårar rullade längs våra kinder. Mamma skulle åka hem till dig för att ta "ett sista farväl". Jag tvekade inte en sekund om att följa med. Det var en självklarhet för mig att få se dig.

Du låg så fint i din säng. Du såg så liten ut. Du var klädd i dina nya fina käder som du hade på bröllopet och du höll en fin liten rosa blomma i din hand. Jag stod länge och tittade på dig. Höll i din hand, smekte med min hand över ditt lena hår och gav dig en puss på pannan. Tårarna sprutade och jag viksade "Jag älskar dig, morfar" .

Sov gott morfar. <3


=)

Jag kunde gjort dagens "goda" gärning idag, haha men egentligen kunde man nog inte kalla den "god".
Hur som helst hade det varit satans skoj (fniss) Snacka om vad man kan störa sig på saker som man tänker på men som man sen inte utför... om ni förstår hur jag menar..:P

.

Var finns jag?

Bröllopsrosen

image28
Rosor är röda. Violer är blå. Smultron är söta, och du lika så!

Överraskning

Underbara människor!

"Innan året är slut ska något hända dig"'  Så sa de på min 18-årsfest den 30 april. Nu var det dax.

I fredags låg där ett kort i skåpet där det stod att jag skulle sätta mig på tåget mot Malmö 16.08 måndagen den 10:e.

I Malmö väntade Johanna, Cicci, Malin, Frida, Anna, Skridskor, Mat, Paket och en extremt mysig eftermiddag/kväll.

tack tjejer, en väldigt uppskattat överraskning ska ni veta!!



Hon log

Hon log. Hon log. Hon log.
Inte bara på utsidan.
Hon log. Hon log. Hon log.
Leendet kom inneifrån.
Hon log. Hon log. Hon log.
Med både kropp och själ.
Hon log. Hon log. Hon log.

Äntligen kom lyckan inneifrån. TACK! <3

Bröllop!

Den efterlängtade dagen var kommen. Jag skulle på mitt livs första bröllop (om man inte räknar bögbröllopet i "Innan Frosten" :P )

Dagen, kvällen, natten blev precis som jag önskat! Så lyckligt och glatt, kan inte förklara med ord. Mat, tal, dans, sång, takkronor som det sa kras i men framförallt ett så underbart lyckligt och fint par.

Kommer leva på det här i en evighet, och kommer alltid minnas mitt första bröllop som något av det finaste jag varit med om.

Glädjetårar <3


Sofie och Martin Bjerkefeldt

Det är Säkert!

image11

Allt som är ditt

.

Och jag grät mig till sömns efter alla dar

RSS 2.0